liga morbror, baron Mersesolt. Vänligt blef hon af honom emottagen, men bemärkle snart att hans familj var ganska likgiltig sor hennes dervaro. Knappast hade hon vistats trenne veckor i Abo, färrån man beråttade henne att en gravör vid namn Löwenthal, en infodd svensk, var der bosatt och hade väckt uppseende genom sina utmärkta arbeten. En dag blef han bjuden till baron Merselfelt, — Carolina var ensam i rummet när han inträdde — och hon igenkände Adalbert Peringsköld.