Helsingborgs-Posten – 30 september 1861, sida 3

lenne med de varmaste och ömmaste smekningar. Modern förbjöd den lilla att någonsin omnamna dessa besök , och just det mystiska dem gjorde dem ännu mera retande och lockande for flickan. Men händelsen ville alt modren med sitt barn under dessa vandringar, hvilka foretogos genom husets aflagsnasle korridorer, flera gånger motte Adalhert; denne, förskjuten af alla andra, egde ett slags stöd hos grefvinnan, hvars godhet och vålvilja han ätergaldade med den mest svarmiska tillgifvenhe!j Fruktande, att han skulle roja dessa tysta besök, och derigenom uppväcka sin beskyddarinnas misstankar, styrkte hon icke allenast sjelf grefven i den tanken, att ynglingen var svagsint, utan intalade lilla Inga att frambära de mest osannfardiga berattelser rörande Adalberts företag, som bekraftade lenna af många fattade ide. Gamle Peringskold försummade icke att såval till sin hustru, som till alla andra, Carolina deribland inbegripen, för sanning utgifva dessa berättelser, på det att Adelberts ord skulle hos alla gälla som vansinnets ulgjutelser. Om hans syster, Dora, under alla dessa tilldragelser varit närvarande, hade hon troligen försökt att asböja dem, och kanske lyckats ; men nu vistades hon i Norrland hos en slagtinge, der hon gjorde bekantskap med sin blilvande make. (Forts.)