— — vjag kommer, sade denne, Åsör att bedja er lefva — och bli lycklig,? och nu tog han de ungas händer och förenade dem. PFör er mors skullför fyra ords skull, som jag nyss läst — år denna hand er, lika säkert som hennes hjerta länge tillhört er.? Dessa ord, hvilka den sjelfbeherrskande ynglingen skulle som frisk med fullkomlig fattning fastän med djup känsla afhort, uppskakade häftigt den sjuke. Han förlorade sansningen, — och nu tyckte sig grefven npptäcka en likhet, som förut aldrig fallit honom i lankarne. ype mörka lockarne äro moderns, men draget kring munnen... 3? och nu lade han sin hand på den afsvimmades panna och sakta uttalade hans läppar en välsignelse osver Adalberts son. i vsjutligen öppnade Birger ögonen. vyror du att du heter Löwenthal 2 frågade gretven. vJa, hvad skulle jag eljest hela. pperingskolds sade han doft; din far var min bror — och — och jag, jag kommer att gvurgora min skuld.? nijvar är jag ? — jag tror att jag är på panviken, — vid mina sinnen är jag bestämdt icke. grefve Peringskold såklat sig, kom hans gamla mennisk ofruktan tillbaka. — ÅJag borde gått ensam — h on skulle ej varit med; — har någon selt oss 2 upprepade han för sig sjelf. XXL. UPPLYSNINGAR. Läsaren känner redan att sideikommiss