Är det pappas allvar, började hon, vatt jag skall lemna staden, utan att se Birger ?? En besynnerlig fräga, svarade han häfligt. Det skulle passa sig for en flicka att besöka en sjuk, ogift karl, till hvilken hon icke står i den ringaste beroring. Du vill kanske gifva ett litet konversationsämne till de goda vänner, som besöka fröken Anastasias kaffebjudningar 2? i PDet har jag sakert många gånger gjort, deras omdömen aro mig fullkomligt likgiltiga. Nu långtar han efter mig: vore han frisk, skall jag icke, när pappa så afgörande yttrat sin vilja, gå ett steg för att traffa honom: men nu bönfaller jag det pappa ej nekar mig det. PJo, det gor jag, svarade han bestämdt. voch det är pappas sista ord 2 Ja? (Forts.)