Vid Maj månads slut skulle familjen, efter gammal sedvana, flytta ut till Balderslund. — Yngve hade redan afrest till motet, men Löwenthal, sjettrad vid sjuksängen, hade erhållit permission. Tvenne dagar före den tillämnade ulslyltningen, då grefven aflade ett af de sällsynta besöken i sin hustrus kabinett, frågade han Magnild : Engelborg måtte väl ej tänka på annat än alt flytta ut med oss 2? PDet tror jag visst icke. Men här ha vi henne, hon sar sjelf svara pappa. Mitt hjerta lilla,? sade han, i det han oppnade sina armar mot den ankommande, äu måste följa med oss ut till Balderslund.? )Nej, det kan jag icke. Min bror behöfver mig, svarade hon med låg röst. Tant Dora stannar qvar; hon kan se till honom — i alla fall kan du ju komma till staden så ofta du vill. Grefvinnan hade aslägsnat sig, och Magnild inföll: Eår jag stanna qvar hos faster, sa soljer Engelborg med till Balderslund — icke sannt Engelborg ?? Grefvens blict mörknade, och han svarade : Nej, så svårt det blir mig att undvara Engelborg, så — icke med detta vilkor — jag kan väl komma till staden, ty se dig måste jag, åtminstone ett par gånger i veckan. Han smekte flickans pauna och kinder och helt och hållet forsankt i hennes askAdande, tycktes han glömma allt utom heune. Pappa! återtog Magnild med en djup allvarlig ton, bevilja mig godhetsfullt några minuters samtal i pappas enskilta rum i Låndsamt uppreste han sig och efterkvin hennes begäran. nÅ jag s p ligt. besöl icke kans! skall sin v men mig ) s Ja ES: butge Ewe de pu fyr a wpilda Öfwe hålla har 1 djur, Djur! berg, bi:en Siockt lugau