Förtalets dom. Du, min wän, fom emildt dömmer Ofwer hwad din broder ger, Ggna fel du gerna glömmer, Tadlar andras fom du hör. Ar du felfri, fon du wandra Rlanderfritt på lijwets stig? Stauffe, når du dömmer andra, Andra ater tömma dig. Såg mig, borde ej din näsla, Och dess nanm tig wara fört? Tala, tyda, till det bästa — Har du detta bud ej lart. Ser du någeuzwilse fara, Då med Holt föralt ej dom; Kan tu ej hans fel forswara, War förfoulig deck, oc) glöm. Känner du hans djuva )märta, Angrens ywal uti hans broft! Hwarfor fressa såradt hjerla, Om du ej kan gifva trest? Döm förhastadt ej, och hana (Sj eu lifes handlingosätt, Ci ull wittne lognen lana. — Om du dömmer, döm ta vått. J.M