Helsingborgs-Posten – 23 september 1861, sida 2

ej blifwit sände tillbaka, äfwen om de begått ett och annat genistreck af den sorten fom för dem woro mindre rekommenderande i hemlandet. Helt annat år det deremot med dem fom söka fin lycka i Danmark och hwarifrån wi efoms oftaft få emottaga remisser af hwarjehanda passagerare, fom sökt att utöfwa någon mindre lycklig konst iett fremmande land. Den swenska förbrytaren blir först behörigen straffad Danz mark och sedan förpassad hit öfwer till fina fäders hem, Så war här en Yngling Olof Tufwesson eller fom han i danska förvafnins sen fallades Ole Tygesen, fom för en del år sedan jemte andra drångar och tjenare flyttade öfwer till Jutland, i hopp om att der funna ffåra guld med täljfnifwar, emedan de ej tyckte sig funna blifva nog aflönade i hemorten. Under wintern 1860 hemforslades bemälte Ole Tygesen från Jutland till Köpenhamn och derz ifrån till Malmö, hwarest han till en början inlogerades i cellfängellet, emedan förpassningen innehöll att han undergätt ett ärs fängelstraff för inbrottsstöld i Danmark. Men i stället för ait widare förpasja en dylik person till fronos arbetskorpsen blef han i Malmo lösgifwen och förpassad till hemorten, der socknen sålunda måste emollaga honom, en wälbeställd förbrys tare från Danmark. Samme person, som under förflutna sommar på ett dansnöje gaf en flicka en örfil och blef fördenskull mer än behörigen fringklappad af någon fom tog flidans parti, hade till Åkarps hösteting instämt fin wederpart och der denne etter nya brottsmålslagen fannos lift kommer att plikta ganska dyrt för fin obes tänksamhet att piska upp en person, som på detta fått hedrat swenskarne i utlandet. Ett annat högst egendomligt mål förewar äfwen wid nämude ting. En skräddare och hans hustru härifrån orten woro neml. instämde för det att de ingått äktenskap med hwarandra i Danmark. Nämnde personer wille förut ingå åftenffap här, men prosten R., i hög grad högkvrklig och konservativ, nekade lysning på grund deraf alt ena kontrahenten ansågs behäftad med fallandesot. Och då det wål war befant att nämnde person, helst i yngre dagar haft epileptiska anfall, men an detta i sednare tider nåstan alldeles uteblifwit, få tillfrågade presten ej församlingen å sockenstämm a, utan tillkallade en del käringar och andra, de der inbillade honom motsatsen. Ej heller lät hon undersöka om det war en sympatisk eller idiovs patisk fjufdom, ty i ena faller tillåter wär lag giftermål, i andra ide. Men medan detta föregick flyttade fästmön till Köpenhamn, blef dansk undersåte och fästmannen fick frejdbewis samt presterade borgen och hwad som fordras efter dansk lag samt ölef gift och wigd med sin brud af pastor Nielsen wid Trinitoris-Ficken i Köc penhamn. Wid presterandet af wigfelattesten blef prosten R. alldeles ursinnig, klagade hår öfwer i Domfapitlet och anförde en mängd swepskäl, fom gjorde att detta fattade på kroken, förklarade äktenskapet tills widare olagligt och lät genom landshöfdingeembetet tillställa att personerna skulle lagligen åtalas inför orten häradsrätt. Utgången bärwid år oafgjord, men proceduren ärlika ömklig som löjlig. Tysaken gäller en principfrågn: om neml. äftenskap ingångna i Danmark och under wigsel af luthersk preft årvins för swensklag giltiga eller ide. Ty kontrahenterna woro wid tillfåller att anse fom danska undersåter, hwilka flyttade öfwer till Swerige. Swenska honom nästan ett behof att hafva henne nä