Helsingborgs-Posten – 20 september 1861, sida 2

började han nästan ofrivilligt på den vackra fröken Uranias altare nedlägga sitt första offer, hvilket tycktes blifva ganska väl emottaget. Men den innersta rösten i hans hjerta talade för Engelborg, han stred ännu; dock voro fåfängans röster hogljuddare, till dem lyssnade han; och snart blef han en daglig gäst i grefve Å—s hus och fröken Uranias himmelska småleende utofvade öfver honom en undergörande makt. D et var sonen, som gickifadrenstotspår. Julhelgen hade förflutit, det nya året efterträdt det gamla, och annn stod Birger och Magnilds öde på samma punkt. Genom henne visste han att grefven redan kände deras inbördes förhållanden, och sjelf ansåg han sig bora af sin alskades far emottaga sin dom. Men hvar gang han hos den stolte fadern sökte tillträde, var dörren tillsluten och alla hans bemodande i den vägen fåfänga. Magnild hade äfven flera gånger velat upptaga detta ämne, men grefven afböjde det alltid, bad henne blott att icke med dylika orimligheter oroa sin mor, han vwiscto bestämdt alt hans systers rum var de ungas enda mötesplats, och att aldrig Magnild skulle gå ett steg, öfverskridande grånsorna för det verkligt passande och rätta. Att hindra dessa möten, så länge Birger var i staden, stod icke i hans förmåga; men nu var det soremålet för alla hans tankar och uträkningar, huru han skulle kunna aflägsna honom, då känslan och uppmärksamheten helt hastigt drogos åt andra händelser. Flera gånger hade han påyrkat offentliggörandet af sin sons och Engelborgs förbindelse ; men Yngve, understödd af brodern, hade alltid förstått att aflagsna denna af honom fruktade dag, och nu hade både Januari och Februari månad ilat undan, men ännu buro icke de båda kontrahenterna ringar. Grefven bemärkle med oro huru rosorna på Engelborgs kinder förbleknade och huru glädjen, som så ofta under lyckligare stunder strälat ur hennes ögon, förvandlat sig i en stilla sorgsenhet. Ilan frågade henne, drog henne med faderlig ömhet till sitt bröst, men hon gaf undvikande svar. En eftermiddag, då han mot vanligheten tillbringade några sekunder i sin hustrus kammare, bemärkte han att något ovanligt, mystiskt hvilade öfver hela hennes väsende och säll alt vara. Det måtte vara någon stor plan du umgås med. ..? UIVad skulle du säga,? afbröt hon, vom vårt hus komme att ingå en förbindelse med grefve 2—s 20 Hans ögon lyste och fäste sig frågande på henne. Tanker unga grefve Z— på Magnild .. 7 utbrast han, och i lankerna sade han till sig sjelf: yNu är det nödvändigt att aflägsna den andre.? ?Nej det har jag väl ingen anledning tro — det vore rågadt mått på vår lycka.? Hvad du har att säga, så Säg snart! Alrik och någon af froknarne 2 i Kan väl hända; men hvad säger du om båda våra söner gjorde sina val der 2 PYngves val är gjordt, svarade han med skarp ton, då Magnild hastigt inkom. Pappa, det är någon i pappas kabinett som har angeläget att tala med pappa om. .. 1 vDet är vål ej Lowenthal ?? frågade han sakta. vJo, men det rör ej honom sjelf.? (Forts.)