falliadom 7) och huru var han tillbaka ? Som och högmod står illa tillsammans .. Då vet jag, inföll Magnild, under det all en rattmatig harm fargade hennes kinder. ?då vet jag hvad som ofverensstäammer mindre — det är hogzmod och dumhet —af hvilka båda egenskaper baron M. framstaller en träffande bild. Jag fick icke tala till punkt, återtog grelven mera sansad. For att återgå till Yngve och Engelborg, så tycker jag om flickan, alskar henne — till och med de gula lockarne?, tillade han lifiigt, hassa för miz ett osorklarligt behag harct år ej moderns, men for öfrigt liknar han sin mor; du skulle set Carolina, han talade fort, likasom nagon ofrivillig känsla bjudit honom alt vatbrutet fortsätta, du skulle sett henne i sin ungdom — hon var, om majligt, anda mera sortrollande än Engelborg hon liknade en elfva, ett andeligt vasende, likasom dottern, och om Yngve osverger henne, jag sorlater honom det aldrig, och han slog sia for pannan. Men om Yngve vänder sia till en rik, så kallad förnäm ficka, hvad sade pappa då 27 frågade Magnild likasom profeterande. palt han — att han? — andedragten hammades, att han går i sin fars solspar — och förbannelsen följer gerningen i sparen.? open beräknande mannen var forsvunnen — ett mellanting af förnuft och vansinne hade för ögonblicket bemäktigad sig honom. Jag vill se Engelborg nu genast, atertog han, jag vill leka med de ljusa lockarna, men du skall veta att i hvar ljus lock, likasom i hvar jordtorsva på Gyllingsnas, ligger en förbannelse. En ättling från Erik den Helige — han var ju också en ättling från den fromme martyrkonungen — borde aldrig ha begått en oredlig handling. Du kallar mig en aristokrat, Magnild! bu har ratt, men jag vill handla en aristokrat värdigt, — du tror kanske att jag blott vill synas ädel? — jag vill vål sy nas, men jag vill också vara. Gå efter Engelborg! Tyst och sluten satt dottern fortfarande på faderus sång och lade kalla omslag på händer och panna; hon smekte de gräsprängda lockarne, hviskade ljufva, fridfulla ordihans oron. IIan soll i en latt slummer, men vaknade snart. Jag ville gerna se Engelborg yttrade han men var. som tycktes, fullkomligt redig. i YVill pappa verkligen se henne? Ja, mitt barn, svarade han med den gamla fasta tonen. (Forts.) Broder Jonathan, benämner man, sasom befant är, amerifanarne. Hwaraf fommer detlta namn? En S0-å13 gubbe, fom delog i date hängighetsfriget beräntt följande: Då general Washinqton bade blifvit umämnd till öjwers befälhafware öfwet revelulionshären, fom han till Massachuietis för att der taga fina målt och sleg för landtförswaret. Der war nor brist ra frigsrornödenheter. Under få betänkliga omsiåändinhetet holls ett srigsråd; Jonathan Turnbull war denna gång guvernör öfwer Connecticut. Washington yurade: Wi må spörja broder Jonatyan till råda! Han waårderade nemligen mycket denne mans tanke om saken, och den fom honom ocksa wäl Hl pass. Når man sedermera träffade på några fwarigheter, plågade man säga: QM må spörja broder Jos nuthan till råda, och sålunda blef efterhand broder Jonaihan ett betecknande uttryck för Föremta Ssaternas befolkning lilasom John Bull för Englond.