Helsingborgs-Posten – 9 september 1861, sida 2

hvilket vi icke längesedan i amiralinnan Muhldorfs förmak gjorde bekantskap, väl reda på alla hans sorehafvanden. Man kände alt han sysselsatte med renskrifning, gaf lektioner i språk och musik, med ett ord, bidrog genom träget arbete till sitt uppebälle. Några gillade, andra tadlade; men han, likgiltig for både beröm och tadel, fortsatte sin stilla väg, utan att bekymra sig om hvarken det ena eller andra. Sin Magnild träffade han ej ofta; men de stunder, som han i fru Brandels lilla kabinett, någongång njöt tillsammans med henne, voro oaser i hans ensliga, okenlika lif. Pen kärlek hon ingifvit honom var lika varm som djup, och allt hvad han af henne såg, allt hvad han om henne hörde, befästade hans sköna tro på hennes flärdfria dygd, hennes hjertats renhet. Emellertid skola vi, innan vi afsluta detta kapitel, kasta en blick på den nye sorvaltaren af Gyllingsnäs. Det soll sig något trogt för ett af hufvudstadens lejon att vistas på ett ensligt herregods i en aslagen landtby ed. wvinislden har jag nu intet der att göra? tänkte Alrik, jag måste se huru det går till i den goda staden vid Vetterns södra ända; för ovanlighetens skull kan det ju gå an alt tillbringa en vinter der. Någon liten nouveaute torde man kanske upptäcka ; och han forvandlade orden i gerning. I början af Oktober reste han till föräldrahemmet och hade lyckats forskasla sig en inspektor, som troget fullfoljde och utofvade hans vidtagna åtgärder. XVIL DEN Å DECEMBER. Icke utan en hemlig oro bemärkte gresvo