Helsingborgs-Posten – 4 september 1861, sida 1

mältande i ett och inför Europa koncentrerad konung Carl XV:s manligt konungsliga vers sonlighet. Om Swerge kommer att inträda i )e europeiska stormakternas råd, få är det ide Jenom de blodiga lagrar detta lands armeer på sednare tider skurit; det år genom den omätliga tyrfa fom framgår ur det innerliga föreningås andet emellan fonung och folk. De swenska söfringarne sedan 1814 hafwa skett på intellis hensens och konstflitens område. Swerge har ufräftat oerhörda sträckor och länderier; men Det har skett med plogen — ej med swärdet. Dess eröfringar hafwa slutit sig inom egna jränser, def swärd hafwa blifwit förwandlade ill lior, de malmstöpta åskorna hafwa förbytis ill ångcylindrar och def wasaller äro Ddiwers jarne i bergens innanmäten, hwilka arbetsflien afwungit fördubblade skatter. ÅFrån Suns dets bölja intill fjelllög Nord har man fått förnimma att menfeligheteng och ffaldens bön ej warit förgäfwes. SIåh Swea sitter å fin thron på fjellen, Med stljernekronan omkring gullgult Hår. Hon blickar stilla ner i sommarqwällen; Def ryfkte nyfödt genom werlden går. Fullbordat har en dag hwad sekler ämnat: Desss kraft är pröfwad och def namu är hämnadtSe — upp till statens nya tempel tåga Cj skilda flockar, men ett brödrafolk. Det ligger aska öfwer afunds liga, Och twedrägt faller för sin egen dolk. Ren som en stjerna blickar religionen, Och lag och frihet hälla wakt fring thronen. Och fritt är hwarje bröst och fri hwar tunga, Och statskonst öppen såsom solens ban. J fordna öfnar gyllue skördar gunga, Och skeppen dansa öfwer ocean. De milda dwergar, skymtande i qwällen, Uppläsa skrinlagd rikedom ur hällen. OM hög och fri, vå blåa skyar buren, Stär sångens mö — ett barn af Nordens land, Högtidlig driftig, enkel fom naturen: J harpans strängar stormar hennes hand. Hon sjunger kraft och mod i millioner, OM Södern lyssnar till de höga toner.