vår utmärkte baron M. Man kan just få gallseber nar man tänker på täcke. PDet har också kostat mycket, mycket på Ulfhild — och grefven sedan. — Har ni sett honom nyligen ? frågade amiralinnan. PJag såg honom i går — då var han i staden, beratlade fru Stareuflygt. )Nej. du, det var i förgår, svarade syslern, fru Orin. Nu minns du galet, för det var i går. Men lika mycket — han såg ut, som om han legat tre månader i grafven.? Min ofvertygelse, min bestämda osverlygelse ärd, ylirade amiralinnan, vatt innan åärets slut, har grefve Peringsköld fulländat Sin jordiska bana; — sådana sorger, tillade hon med stark tonvigt, ta till merg och ben.n Isynnerhet som ryktet förmäler), berällade fröken Anastasia, alt grefven, innan dottern var född, jag tror det var långt förut, skulle med den heligaste ed ha förpligtat sig till att gifva sin dotter, om han fick nagon, till sin vän baron M:s son — och när då lilla Magnild kom till, så blef baron M. skrifven som fadder åt henne. )Men nog ar det ändå hårdt, menade den unga Molly Z., att nodgas blifva offret för en sådan der förpligtelse 2? Mill söta barn, svarade hennes mor, så snart man ej förut bortskankt sitt hjerta, så kan det ingen svårighet vara, att gifva det till en så utmärkt man, som baron M. — ralsonnerade partier bli ofta de lyckligaste och den kärlek, som börjas efter äktenskapet, den säkraste och varaktigaste. Alldeles sannt, alldeles sannt, gillade fru grossörskan. Men elt måste vi likväl medge, min goda ru grossörska, anmärkte fru Orin, all baron