litet intimt kolteri samlat sig. Värdinnan sjelf hade sett sina 60 år, egde en liten rätt artig förmögenhet, tillräcklig för att lefva et komfortabelt lif, och kande ingen högre njulning, än att i den lilla utvalda kretsen af sina förtrogna vänner få göra sina betraktelser öfver dagens intressanta frågor, hvilka inskränkte sig till de personers husliga angelägenheter, som vistades uti staden och i den omgilvande trakten. (Inom parentes måste vi nämna, att amiralinnan var en af grefvinnan Peringskölds intimaste ungdomsvänner.) Det lilla sällskapet utgjordes af krigsrådinnan Törner, hennes dotter, den 30åriga mamsell Charlotta, fröken Anastasia Fehrbelin, som tillryggalagt 70-talet, men egde en liflighet, en raskhet, ett minne, som: om hon endast räknat några och trettio år; grefvinnan Z., ännu vacker i silt fyrallonde är, åtföljd af sina unga döttrar, Urania och Molly, fru Orin, hennes syster fru Bina Starenflygt samt den rika enkefru grossörskan Hamer från Stockholm, syster till krigsrådinnan och sedan ett år bosatt i den goda staden. Men min nådiga vän, började krigsrådinnan, i det hon vände sig till värdinnan, rhvarlör få vi ej den glädjen att träffa vår gemensamma vän, den aktningsvärda sriherrinnan M. i dag hos dig i den kära vänskapskretsen ?? Hon är på Balderslund,? svarade amiralinnan. Kors, så besynnerligtl utgjöt sig mamsell Charlotta, vatt icke denna liaison blifvit bruten efter allt som passerat.? Charlotta menar förmodligen?, inföll fröken Anastasia, den korg, som Magnild Peringsköld har haft den impertinencen alt gifva