Helsingborgs-Posten – 23 augusti 1861, sida 2

invändningar deremot, hvem skulle eljest hjelpt Dora ?7 vyngve eller ingen, det är sak samma?, menade grefven, under det Magnild, utan ali såga elt ord, gömde ansigtet i sin näsduk och gret. vy)ora är så förståndig?, menade grefvinnen, all hon tröstar sig nog — jag kunde nu aldrig lida den tvärviggen.? vMen han var ändå en i botten hederlig man, fast han icke tillhörde vår kast, och hade således mindre nobla tänkesätt? suckade grefven. pÄmnar du resa dit 2? ?Nej nej ! sade han hastigt, min fot kommer aldrig mera till det sorb —de trädpalalset, och han stampade med foten. yMen jag får resa pappa 2? bad Magnild hopknäppande sina händer. Ja, du reser i morgon ! XIV. EN KAFFEKONSELJ. Det är icke alla, som hafva tillfälle att undan stadsqvalmet och sommarhettan laga sin tillflykt till en landtlig fristad. Många måste slanna qvar inom de trånga, hyrda boningarne och känna huru heta stenarne bränna under sotterna på de ojemna gatorna. Då är det en liten angenäm förströelse, en omvexling i det enformiga enahanda, en rik ersällning för de försvunna spektaklerna, konserterna, balerna, att kunna samla kring sig en liten kaffesocietet, och under det kannan och kopparne vandra från vän till vän, öfverlägga om de frånvarande vännernas angelägenheter. En Juliestermiddag, precist kl. 4, hade, i enkefru amiralinnan Muähldorffs boning, ett