Helsingborgs-Posten – 12 augusti 1861, sida 3

got lass. Ofta hade hennes fötter af gåendet warit skära. Man hade under wågen bemött henne wånligt od intet ondt hade timar på tefan. J Fobolff bare bon hållit en ko och Hårnat vent och wackert fmör, hwilket war så begårligt för der boende fiaska verioner, ant hon jjelj fåltom etter aldrig fick smaka deraf. Oessutom idkade bon, i lifbet med andra foldats bustrur, torghandel Sera an en fö kunde bon ej balla för :tängjeln om fähus i kjjernen. Nyad ajspteningenrrcaliferade hon tuna föryms masmde effeflfer till penningar. Fastän hon warit ytterst svarsam hade andeck omfring 50 rubel atgårt vå hemwågen. Eu enda rubel hade hon vat qwar, bwarmed hon skulle soka sig fram fran Gkenäs till Jacobstad, der hon hoppades näffa sina twå systrar wid lif; foraldrarne woro redan döda. Hon hade nemligen i Jos bolsk brefwerlat med hemmet. En luthersk prest bade en gång om året fastetiden hållit gudse ljenst i T. jawål på finffa ew jwenska fom på undra språk; men wid narmare förfråg in ue lade bon saken få, an de ewangelisk lulherska på orten (de Aro omkring 60 i Tobolsk och fring: liggande nejder) åtnöjde sig med at: presten wid steittermalet och kommunionen uttalade några ord på enhwars för honom eljest okända mos dersmål. Hårwid vetrode hor också med saknad, an bon på 11 års tid ingen swensk gudstjenst bewistat, OM angaf detta fom förnämsta orfas fen till hennes hemkomst. — Passagerarne å angbåten gjorde, sedan de åhört Helena Riifs beråltelse, ett litet sammanskott för art i någon mån öfa hennes alltför klena reskassa. ODaf: tadt fina 51 år och det långa wistandet i frems mande, ödsliga nejder, tycktes hon dock ide hafwa förlorat något af sitt naturliga, öfters botniska lynne. —— DAB re--—-—