Helsingborgs-Posten – 7 augusti 1861, sida 2

ÄAAAA vt EH, I)U, UTUMPUNUCOAINCUIICTL och pror, tagar in i fladen od) bortdrifwit gats nisonen. 2 3 Minneslista för joroorn under Angusti månad. (Ur Tida för Skaraborgs lång hush.hilljt.) Sädens mognad bedömmes wanligen efter halmens färg; omen under en tort wäderlek med mycket solsken gulnar halmen inaan säden år mogen; under fuktigt och mulet wäder mognar deremot fåden unnan halmen blifwit fullkomligt gul. Båa profwet på, att säden år mogen, år om kläm ma kornet mellan flus ararne. Kommer fuktighet ur dem äro de ide mogna; dorf will det enligt gjorda försök synas, som om det ide skulle war stäl inwama, att alla kornen blifza få mogna, au ide fufsighet kommer ur dem, då de klämmas. — Om man allt för mye skyndat med skorden, händer wisserligen, att nägra ar de jednast utwecklade fornen blifwa qwarliggande i halmen wid ids ningen och komma då kreauren till godo, men å andra sidan, om man allt för lange Diöjt, falla de tidigaste och bästa forner ur och fomma til ingen nytta. Om såder stall stackas eller båsspjäs i fria luften, år bäst av lägga den uti runda stackar ar 15 till 20 jots dittmeter. Mecken omjorg ber iafttagas wid stackningen, få vt kårjwarne somma att ligga jemunt om tån samt att de wål binda hwarandra, och an de luta inlfran utåt, ja ot ingen fustighet kan deaga sig inat stacken. Så fnart födan år fardig, bör den täckus; och wi påminna blot om de ofantliga förluster, fom drabbade en mängd landtörukare wid de starka regnen i bo. jan af Sertember 1858, då en myckenhet utmårkt wål bergad jåd blef földerfwad. Helmtafet bör wäl faftbindas med halmrep. Om ej tidan medgifwer att genast wid faderns uppförunde göra ett ordentligt taf särdigt, bör man atmins store icke försumma att lägga upp halmkärfwar, som åro ämnade till täckningen, hwilfet alltid giftoer någor skydd. Rotfruktfällen få ej före summas. Tistlar komma gerna upp i pocmiifen wid denna tid och måste med omsorg undan rödias. Niskilt igi jint wårande ogrås will äfwen nu söka plats I rofworna, hwillet eljest mid benna tid betäcka fälten. — Hwitbetorna böra undersöfas, och alla plantor, som wilja gå i frö, uppryckas och ges till forna eller griserna. Kun man genaft efter skörden gifwa fädeåftubben en starl harfning med sylharf, iå winnes derigenom, att en mängd ogrås kommer iill gronina. Detta försummas temligen allmänt; men wi funna sörsärta, an det gitwer för en temliqen tinga möda en riklig ersalming. — Betet börjar wanligen wid denna tid blifwa knappt, innan anden skörden efter klöfwern Hun: nu tislwära. Hwarje omtänksam landtman, burde hafma sent sådd wider at dermed fylla bristen. Den wanliga starka hetan midt vå dagen hindrar kieaturen att Då gå ute. Eit wickerfoder wid denna tid hallet forna wäl uppe i mjölf. Man må icke fersurma ol möjlig förfigrigbet wid freaturens betning på späd och frodig ktöfwer; den åstadtommet om den år wåt och freaturen fungriga, opvifligen trumms siuka. Hundratals kreatur dd deraf alla år, då efterstörden är någonlunda stark. Hela bjordar funna inom en timmes tid gå förlo. fade. Bäst år oc föka förekomma det onda; fare tiulle det likwäf infinna fig, mäfte man föfa bota det genom kaustik ammoniak oc ofläckt alf, eller, om det ide bjelver, genom att öppna duken bakom rerbenen helst med toafar. — —— ns— —