Helsingborgs-Posten – 5 augusti 1861, sida 2

Fyra Ord. Svensktoriginal. (Forts. fr. nr 88.) räåh, ingenting. Det är ej annat än det jag visste förut — det är sorödmjukande att alltid få nej. O, den som icke behöfde de kalla, egoistiska varelser, som kallas menniskor Magnild såg upp till honom med en uttryckssull blick. Tala icke allenast med ögonen?, sade han häfugt och fattade hennes hand. Låt läpparna fritt utsaga de forebraelser jag i dem laser. yDå läser löjtnanten ganska orått?, svarade Magnild och drog undan sin hand. Jag har icke rättighet alt hvarken med blickar eller ord göra löjtnant Löventhal några förebråelser.? vktt outtaladt men sväfvar på frökens läppar.? y-Nu såg hon på hans mor med en frågande blick. pördolj icke hvad du tänker?, bad denna. Nåväål då ! utbrast Magnild, jag tänker all löjtnant Löventhal för sin egen del skulle vara lyckligare, om icke så mycken stolthet bodde i lojtnantens bröst. Tror inte lojtnanten att det kan vara lika bittert nödgas säga elt nej, som alt emollaga det 2? pel höres att fattigdomen och dess förödmjukelser äro fullkomligt obekanta för fröken Peringsköld, sade han icke utan bitterhet.