Helsingborgs-Posten – 5 augusti 1861, sida 2

handen öfver pannan; det är ibland, som om minnet alldeles ofvergifvit mix, len egentligen ansorde du ingenting af edert samtal. Du nämnde endast att hon var orolig — har du sedan haft underråttelser från henne ? vJag har haft bud derifrån hvar dag — hon är bättre till själen — gär uppe och sköter sit hus, fastän hon är matt och svag. ann är en ovanlig menniska.? ycke hon ?? frågade Magnild, i det hon forskande betraktade henne. vN-u år hon en god ooh rättskaffens menniska. vpru Loventhal har kännt henne förr ? yr-agon osanning vill jag ej säga ; men icke heller sanningen — du får icke fråga mig. Nu inkom Birger med gladjestralande ansigte. vssvad du ser lycklig ut, sade modern. vyillates det mig at afbryla det ämne herrskapet afhandlade, med att berätta en liten rätt rolig episod : Kapten Brandel hade den godheten att skänka mig — märk ordet ,skänka!s,? — tillade han, och en känsla af sårad stolthet blodfärgade hans kinder; han ville ,,skanka mig en summa eyUtSar al samma belopp som fröken Magnild hade den godheten att nyss låna mig. — Du begärde för några dagar sedan — borjade han — att jag skulle gå i borgen för ett diskontlån; jag har så ofta i fordna dagar undertecknat dylika reverser, och ser du just derföre står jag på den punkt jag är. Jag har gjort ett löfte att numera aldrig gå i borgen for någon; vin mening var likväl icke at låta dig gå ohalpen ifrån mig, och låna dig penningar, dermed var du ej stort belåten ; iy du skulle ju ha betalt dem igen, och hade om en tid