Helsingborgs-Posten – 5 augusti 1861, sida 2

yöjtnanten har rätt — jag har ingen ersarenhet i detta afseende ; men tro mig, jag kan likväl tanka mig in i mångahanda olika belägenheter, och fast jag måhända icke gillar lojtnantens sätt att betrakta saken, så kan jag likval fatta allt hvad löjtnanten känner. — vproken ogillar, m n törståär mig likväl. Hurn kan det stå ti mans 2 vjngenting är möjligare. Det, som i sig sjelf är oralt, kan man icke gilla; men som vi icke blifvit fullkomliga, utan äro behäflade med allt det stoft, som jorden vidläder, så kunna vi mycket väl fatta hvarandras svagheter, ursäkta dem och tillika tro, att vi skulle både känna och handla på samma sätt, om vi vore i lika belägenhet.? vyräar du hör så milda yttranden?, sade modren, ?så kan du väl säga oss huru din resa lyckades ?? i rpet tanker jag mamma anar förut. Jag har? — han vände sig till Magnild — råkat i några hundra riksdalers skuld, och har, for att kunna godtgöra dem, ämnat forskalla mig elt diskontlån ; men mig felas godkända borgesmän. Jag vände mig till Kapten Brandel och möttes med ett vej...? nvar det möjligt ?? utropade Magnild. proken tviflar på mina ord ! svarade han haftigt. vNej icke såd, ålertog hon sakta, Forlsätt ! Sedan jag fått afslag af denne utmärkt hederlige och hjelpsamme man, vände jag mig till en annan lika hederlig och hjelpsam, känd för sin gudsfruktan — med ett ord, utropad som ett helgon — häradshöfding Y—., som jag varit hos i dag, och han gaf mig också nej... .?