Helsingborgs-Posten – 26 juli 1861, sida 2

—— — Pelsinabarg d. 26 Juli Ang. Reformun stet a Namlosa i går hasva wi erba illt folja nde metdelonde: Till mötet, fom a tte rum ra indjudning aj riksdogsmännen af BVondestandet Sw. Rojers serg. Ota Joneson oh Nils Oisson, samtproten Ahnicte, br. Berg man, possessionmen Hos din och handt. P. Oheson, bade imunatt yen alrif fomling or jertdö tukure; men äfwen om ga klarser syntes der ut vresenterade, ehuru bög slaligte jemtorerseamt de förstaämnee. fr Nosenberg gaf I ert förr föredrag tilifins na ändamålet med sama andommen, hwarpa br fykoherden Schönerck t Qw:e:ofta msägs att lena öiwersäggntagarn. HÖr Rosenbera förte prolofolet. De urvrirarar ce talarne woro: bir rärman Henschen, vos eesiwrater Rordm, s. d. riksdagsmännen Rofenbera, Sola Jönsson och Nils Ötsson, löjtuant Segebaden, kyrloberden der Bergman oc recaktör Borg. Herrar Henschen och Hammur talade warmt för ort det egentniga fosket matte meddelus rös tutuabet, owilken. bv Henschen i wassa fall är wen önslade urskzäckt til awinnan. Herr Han mar afgaf dessutom ett sörslag idll förändrad rilssagssammansärning, enligt bwi fet rikadagen borte desta af ett öjwers och ett urderhus, vet försnamnda egande veto i ala bestauimngsoch laqgutningefrägor samt benaende af 30 adelss mån, 30 prester, 30 bönder oc 30 borgare. Detta ansag talaren wara det lhiberalase förs flag. som man f. a. kunde hoppas skulle bli antaget ar tiksdagen. För amt fr nagot igenom måfte flöndstaltuutonen bibeballus. Wille ide uttala nägon absolut förfasstelsedom ofver de 4 frånden, då wi lifwäl va dessa art tacta för att wi l. n. stå På den punti ri rolttiskt oc fö clalt banseende, att wi fansle aro der sriaste folf i werlden, cd) om cåsa ite testa nand hare gifwu oss mera an wär owarderliga vydffribetes lag, wow de dersor wärda tad. Hade emele leruid funnit alla sanden tifa tberata? dåä Det gällt deras egna inltressen. Herr Henschen mämade siörsta motständer bog preslerna, da ett nytt rerresentanoneforslag blus wer framsagdi. Presternae andel i revrefentas tionen fick verföre ide för nära kringskaras. Kunde ide butråda frasen om det fördemliga i den s. k. nlappningsmethoden, dä denna metbod, eller de successivt fortgående resormernas wäg, war den enda hwarpå något funde wins nas och som man borde onska beträdd. Hade