kant Den fest, som firades i gär å Höganäs, war lika wål lyckad fom den war wacker oc Hög? tidlig. Wi omnämna endast i förbigående den yttre bögtidliga utstyrseln, säsom en äteport, guirlander, sestoner etc. å byggnaderna, för att närma oss wårt egentliga ämne, frågan för das gen, förhärligandet af ercellencen, grefwe Eric Ruuths minne, stenkolswerkers grundläggare, hwars byst, öfwerallt omgifwen af flaggor, bliiwit uppreft å vplanen medan folfskolebyggnaden och fyrlan å Ryd. Den menniskomassa, fom här församlat fig, isynnerhet allmogen från näts maste trafter, fan antagas bafwa uppgått till 3000. Omkring bysten war en kedja af guirtans der dragen och närmast derintill stodo grulars betarna. När aftäckningen Mulle ske, wid pass fl. 3 e.m., uprmarscherade Höganäs musikforps, bildad af unga arbetare, och skolungdomen med deras fana; härefter ankommo herr Landshöfs ding Troil, stenkolsgrufwans Bolagsstyrelse och ålsliliga bonoratiores med deras fruar, samt grafwans tjensteman. Nägra descendemer till den aflidne fåra ide iilljladeswaru. Läneis höfding uppträdde på den med grönt och blon:s mör smockade tolareftolen och yttrade fig för lunda om dagens fen : Symwilfen är den anledning fom idag bär församlat en få talrif del af Höganäs Stene tolewerks okticegare, dess samtlige tjensteman, def; mängtatiga arbetaresperfonal — od bwad ar wäl orsafen att få många srämlingar ifrån både närmare och aflägsnare trafter bär ns funnit fig? Finnes wal nåägen bland Eder fom derom år olunnig ? Nej! J weten Pet alla. Der är en minnets od erfanslans fer jom blllockat of. Det är en tanfe utgangen ifrån grufwe bolagets styrelse och lifligt omfats tad af dess delegare, att hembära en offenilig pyllmngsgärd ät den man, förutan pwilkens oafbrutna oc) kraftsulla sträfwanden stenkolswer fet troligen icke funnits till, fom derät offrade fina bamla år, fin förmögenhet, ofta sitt sugn, utan att rygga en bäremån tillbafa för de sig bopande swariabeterna; oc denne man år: En of Nifets Herrar, Niddaren och Konmmens dören av Kongl. Maj:ts Orden, önvectesmars galfen m. m. Höawalborne Herr Grefwe Eric Ruurb, född är 1746, död är 1820. vår ar icke stalle: att för Eder slildra Grefs we Ruuths stiftande oc) mängsidiga poliliska bana, eller att framstalla de olikartade och garannlana uppdrag, fom of konung Gustaf III ponom anförtroddes. — Ömsom siöman, ass desofficer, bofman, fratåg-fefreteaare för finans årenderte, president i Statskontoret och fams marfollegium, ledamot eller ordförande i en mängd Comineer, medlem af Regeringen under Gunad IlI:sa frig oc) utländska refor, tandtmare skalk och generalquvernor i Pommern, försöfte van fy i de mest olikartade wärf — och tock war denna månasidiga sysselsattning ide tilliy!s lestgörande för bang werfsamma finne. Äfwen år jordbruket och dess binäringar egnade hun för med synnerlia ferkärlek oc) tog dertöre wid 27 åre alder afsked tjran Lu-gurdet, för att fucse selsuta sig med warden af fina kära stänska egendomar. Wal fännande de fora Belgren od) andra fatta sanders stater benita från fina stenfolsgrufmor, wäcktes tidigt bos Ruuth tanken på de fördelar, fom fule hans fådernesland tillslyndaa, om man äfwen der lyc: fades upptäcka och bringa i dagen dylika dolda skatter. — Han bade sig bekant ott redan på 1600 taler Grerwinnan Sophia Oxenstjerna, född De ta Garnier, bade lättt inom Luggude härad anställa torkfninnar efter stenkol, samt att dessa jörsök sedermera od) med något större framgång bade, från ech med år 1737, förnyats af Anton Swab, Jonas Nlnrömmer, oc Eric Stockenström, men om arwen deesa ledsnat mid det föga lönande företaget och efwerlåtit få wal anläggningar fom piwilegier till werkers förs ständare berr direftör Brandtberg. 21 denne ullhandlade fig Ruutd, är 1786, det dåwarande stenkosswerket. Arbetet bedrers denna tid ens valt wid Bosarp, men förflyttades 10 år feds vare tilk Höganäs, bware, genom anställda borrningar, ett något mera lönande fienfols-Tas ger blifwit uprtäckt. Ww samma tid, är 1797, bildades vå det grufwebrytningen skulle med mera fraft werkstallae, of Ruutb ett bolag å 120 oftier, af bwilfa ban likwål förbehöll fig sjelj twåttedjede!bor. Fran Cfottland infötskrefs Grmyermgeniören Stafford och ät honom an förtioddes den wetenskaplina ledningen af arbe tet, Stofford förklarade, efter nongranna Mn dersöfmingar, OM utom redan i werfet nedlagde 6N,000 Ror Bco, erfordrades ytterligare 300,000 Rör somma mynt för machinerier, werkstäder och en andamälsenlig drift. Runth låt fig dock Iffkräcfng MMihotot fonnfottoa mepp rifetomar Gngland, härat icfe Stalct ifUCCU LUVA TILL 1:10 tt1 MEAN af 75,000 Rdr Banko. Med dessa medel bes drefs vumpschaktets sänfning till är 1823, då en så stark wattenåder påtraffades, att arbetet änyo maste förflyttas. Säwal det är 1818 bewiljade statsonslag, fom tid efter annan ger nom Ruuth anskaffade tån af allmänna medel, till belopp af 199,500 Ror, woro åtgångna. Ruuth bade under tiden, är 1820, aflidit. Den ibärdighet, bwarmed hau hällit werket wid magt, felade och följden blef att arbetet afstadnade. Fråga wäckies till oc) med att belt oc) hället neds lägga hela stenkolswerket, men dess stora wigt för det allmänna insågs oc) förbindrade syckliatwis en dylik, förhastod åtgärd. DÅ beslöto Rikets Ständer, wid 1823—24 ärs rifedag, att, Dders est ett interessentskap, med en teckningssumma af 200,000 Ror Bco, kunde tillwägabringas för arbetets fortsattande, slulle Statens fordringar efterskänkas, och på sädant fått uppstod det bor lag, fom nu eger stenkolswerfet och fom, i börs jan med stora swärigheter, sedermera med fram. gång, lyckats uppbringa denna wigtiga anlägas ning till dess nawarande ständvunft. Excellensen Ruuth drabbades af det öde, som träffat få mången annan grundläggare ar stora industriella företag. Han urroffrade derurpå fina bästa krafter, fin förmögenhet och de medel ban lyckats för ändamalet uppläna. Han dog skult san, utan atr hafwa hunnit sitt fåtesatta mål, och det war först det bolag, bwillet efter bonom bildades, fom fit förda winsten af bans mödor och uppoffringar. Detta bolag, wäl irs sernde de fora förbindelser, hwaruti detsamma fär till den aflidne sosterlandewannen, har troit fig icke funna på ett mera lämpligt fött lägga dessa tänfesårt i dagen, än då bet bär, på sjelfwa stället för hang nyttiga werffambhet, wela: resa honom en minnegstiod, modellerod oc) till alla fina delar utförd wid hans alskade Höganas. Så fall då täckelse! och dölj icke längre för de här församlade åskädarne, dragen af Höganäs stenkotswerks oförgätlige grund: läggare!! Sagan har att förtälja om en grefiff bilds huggare : Pygmalion fom i marmor sjurit en underskön qwinna, i hwilken han så förälskade sig, an han bad till Gudarne att bilden måtte så lif — och Pygmalion blef bönhörd. Stoden lifwades, andades, rörde fig och blef slutligen band mafa. Dylika underwerk, om wi äfwen skulle funz na tänfa of att de någosin Inträffar, ske icke i wåra lider. Men föreställom oss att wi woro återförde till underwerkens dagar, att Grefwe Ruuihs odödliga anda kunde sänka sig midt is bland of, för att lifgifwa denna stod, hwilka stulle wäl då hans känslor i detta ögonblick wara? Sälkert glädjens och tillfredsställelsene, ly han skulle se försäfradt och tryggadt det werk som han i lifstiden egnade hela fin om sorg, alla sina bemödanden. Han skulle finna den plats, der nu hans bildstod blifwit rest, betäckt med fora prydliga byggnader och an: läggningar, denna samma plars, som i början af ärhundradet utgjorde ett ofarbart Förr, på hwilket man måste länga plankor för att fåre das, om man icke skulle sjunka i dyn ända upp till armarna; han skulle fe hela den omgif: wande, widsträckta Wäåsby jocken, i hans tid wattensjuk och ofruk:bar, nu, genom den jems na pumpningen i grufwan, upptorkad, bördig och betäckt med de herrligaste skördar; han ffuls ie finna denna sockens innewånare, fordom fats tige och ffulvjatte, nu nöjde, wålmäende och bosatte i wäl byggda, ofta ställiga, gårdar; han skulle sinna kolbrytningen, som i hans tid wanligen werlade emellan 50,000 och 100,090 tunnor, under det sista årliondet hafwa wurit till i medeltal 202,000 tunnor; den eldfarta leran, af honom föga auwånd, nu utgöra en af werkets förnämsta infomfifållor ; han skulle se denna materia med arristisk skicklighet sormas i de mest olika gestalter, prydande ömsom de enskildes boningar, ömsom kyrfor och kongliga gemak — och nu anwåänd för att inför fom mande tider bewara hans egna drag; han ffuls le finna den anläggning på hwilken han uneds lade hela fin förmögenhet, nu tryggad nit siit ekonomiska beftånd, saframt ide några oföruts sedda olyckor inträffa; brukets werkstäder mås sendtligen uwidgade och förbättrade, ftorartas de arbetarebostäder uppförde, wackra anläggs ningar gjorda för folkets trefnad; och han ffuts le slutligen finna den midfirådra arbetsperjonalen och brukets samtlige underhafwande, nu urgörande 1,736 personer, nöjde, belalne, fedtige och wälwillige, styrde med faderlig hand och och erkänsamme för den omtanka hwarmed des ras angelägenheter handhafmas, vaa fule finna uppfostringsanstalter i alla rigtningar pås fystade ar werfefs stöorelse för att till funniage OTtThähmöenggdtBysten aftacktes under fanfarer och lilliga hurrarov. Ercellensen, grefwe Eric Ruuths bild, 4 am. hög, oc) bränd i ett stycke, är förfärdigad af bildhuggaren Ring, i bwilken Stenkolswerket gjort en lycklig acqvisition. Till ledning har br Ning endast haft att begagna fig af excellensens bröstbild, fom förwaras i fiyreliebyggnas dem Det lif, det milda leende bwarmed orcects lensen här skädar ned till en efterwerld fom stanker honom fin byllning, utan art likbeten i anletedragen, såsom de uppenbara frå å namnde bröstbild, gätt förlorad, wittnar sawäl som det hela om artutens Hora talanger, Konstnären bar tänft fig excellensen Ruutp, då han, med siareblick stådar bän utöfwer fin wert; med fore tet öfwer grunvan I högra handen, lägger ban den wenstra på bröstet, i det han, hwuande på höpa ra foten, framsträcker den wenstra. Ester bystens ajstäckande intogs middag af Bolagsstyrersen od) grufwans tjennemän, bwars wid flera skälar urbragtee, säsom för Hans Vit Konungen, ör ercellensean grewe Runiho minne, m. fl., byarunder ofwen tal böllos och de t dagens nummer intagna wersar utdelades, förs fattade af wär ganska locklige poet, herr fons frollor Testbom. Grufwans arbetaxepersonal samlades å oen wackra anlåggningen för de: rag förlustelse wid Brorsdacke, der detrafteras tes med kaffe od) hywetebröd, cigarrer, öl och pounsch samt smör od) bröd, hwarwid äfven bolagedireftionen tihladeswar er fund, och feds nare på aftonen war dans i byggnaden, fom nu uppreses a nämnde plan, ärwenledes afsedd att af arbetarna begagnas mid deras nöjen. Wi komma nu tt slutet af festen, detta, fås som en grufarbetare uttryckte fig, der bälta ar all? Sent på aftonen, då dansen pågick fom lisligast, framträdde herr öfwerjagmastare Sjös frona, brufets disponent. Wi wilja icke saga att han holl ect tal, Utan war det suarare etlt hjertligt samspräf mellan en god for och tad samma barn, hwilfet swårligen kunnat afhöras, uran om ögat fylldes af tårar. På en wink ar den ädle mannen upphörde musiken och dansen och alla äflades om att komma honom närmast. Hert öfwerjägmästaren framställde, huru Bolagsstyreljen alltid bemödat fig an sorja för arbetarnes wälbefinnande, deras barns uppfonran och bildning, — Hårwid allmäna rop: Der har den! samt huru han under en lång följd af är fett få många unga uppe wexa till mån och männen gråna. Afwen på mig, otirade han, har ålderdomen allt mera tryckt sin pregel. — Härwid åter utrop: Det hafwa wi märkt; det ar wår forg! — DÅ han fade, att han ofta önskat att ofwerlemna difpos nenifiapet till en yngre, kraftfullare — hördes allmänt topen: Det wilja wiide. Han sade, att arbetarne hädanefier, såsom hittitls, måtte fritt och öppet anförtro honom deras bekymmer, hwilka han lika gerna wille dela, som han med glädje åsäg deras nöjen, hwarwid alltid rådde ordning och måtta. Slutligen försåkrade han, ant han skulle bemöda sig om att alltid förja för dem få god: han förmådde, hwarwid rova: des: Ja, ja, hela herr öfwerjägmästarens lifös tid.7 En af arufwans arbetare Uppträdde Ars wen och förklarade i enkla, rörande orda ag deras tacksamhet mot öfwerjägmästuren och Bo lagsstyrelsen. Öfwergifwande sitt dansnöje, buro, under oupphörliga hurrarop, arbeturne öfwerjägmästare Sjöcrona från kullen bort til wågen och sedan till def logis. Det är oss en nöje kunna tillägga att wid denna fest ide någonslags oordmng eller owasende förmärftes, och ide en enda at grufwans arbetarcpersonal defanns wara end det ringane berusad. Wid ahäckningen of Glundlägadrens of Höganäs Stenfolswerk Grefwe Gric Runths Bildstod å Höganas den 18 Juli 1861. våt hackan hwila, lagg ditt arbet neder Och lat maittnen stanna några slag! Stan upp ur schakten Se, hur allt sig reder OM smyckar till en festlig dag! Årtislen lycka ts, Ercellensen färdig! Se der Haus bild, sin urbild wår dig! Se upp! Der flår han utt wenffa drägten, Crachanen på sitt än mer fmenffa bröft! Din förta jeruwäg — det är Han som sträckt den, Naturens bundna skatt åt dig Han lest, De första folen war det Han fom gaf dig! Se urp med wördnad, tag din hatt utaf dig! Här war en ödslig byggd med täta skogar Och glesa byar mellan sten och färr, Der lårfan ostörd sjöng, ty edlarus plogar Här skuro då blott fa od) sorta ärr; Gi skällor pinglade i mark och hagar, Mt war få tyst oc) dödt här i de bugar: Men derinunder låg en werld, ej anad. —— 6 . on FJan ET? MAN Den nye Thor förföljde dem med hamrar Från fal Hill fal in i gemak och kamrar. Och deras skatter wrok han nyv i dagen, Till en wälsiguelse för torftig traft, J mångd och styrfa wärte alltmer slagen OM suart till bundsfötwandt tegs angans matt. Den striden, hoppas wi, få snart ej slutar, Fast neg euhwar fon fe, ywart segeru lutar. Nu blef en rörelse, ett Lif oc) hwimmel, Gtt idogt folk dreg mn i trejna itjäll. Om röfken stundom stiym de bort Guds himmel, Så lyfte eldar upp den mörka qwäll; Öch skördars guld blef strodt sring mörka scharten Och till allt wåsnet sleg mastmen takten. Han fjelf är död och tiderna ha sliftat Med ömsom mulna, ömsom klara dar, Men molnen slytt och hwad den ådle stiftat, Det werk han grundat, står i blomsstring awar. GJ Hans ar allt, som blomstrar denna stunden, Men Han beswärjarn war, Han plöjde grunden. Se här Hans bild! Det är den skönsla blomma, Som sprungit upp ifrän den grund Han lagt. Den wutne högt för tidehwarf, som komma, Om Hans berrifter och om fouslnärus makt! Han sjelf är ded, men i wälsignadt minne Hauns namn skall bo i wåra häfder inue. Upsaladnboelqvartetten (ssiudenter) bar ans kommit till Köpenhamn och sfulle i afton gifwa fin törfta konsert i Klampenborgs konsertfal. QOrvartotten gifwer nastkommande Söndag lonsert i Ramlosa, ywarefter hemfärden sker Ol wer städerna då ohtra tusten. SnallPosten vttrar om sängarne: Upsala auartetten gaf fin Concert i går d. 17 på Knutsjalen för ett talrikt auditorium. Wadta röfter, eu ssälfullt föredrag och en fåte deles umärft ensemble woco de allmänna egens staper, fom gafwo den wackra sangen sin ka. rafter. Studentsången har alltid med sig näe donting mer an wanlige tilldragande oc) den hanfor sitt auditormm; det år Dels derför att i densamma ingå de tvenne momenterna unga dom och bildning, dels ock derför, att den hare moni fom ligger i studentjängen, ide år blot en följd at ösning, fom gifwer en samklang sadan som man skulle funna lilna wid ett wåls stamdt instrument, won det ligger deri något wida mera, det ligger deri et untoct för det fom just ulgör studentliswets blomdoft, — för kamtatska. pet, denna iamerliga förening emellan vnglins gar, hwilka hafwa gemensamma studier och ins ltressen, gemensamma kanslor för hwad lifwet har kont och fort, oc hwufa dela, få mofast som aldrig annars, forg od) alädje, bekymmer och fröjder. Det år Detta som ger fudemfåns gen fin egna färgton och tamtlang; det är dens na frista, färlefsjua och lefwande ande, fom ussalar fig i fången och werkar få hänförande. 2 Wi wilja ej uppdraga nugon jemförelse es mellan studen sängen I Ilpsala och i Lund; på förra stället finnes den fördel, att der fan man wålja röster bland nåra 1000 ynglingar, på det sernare åter har man ide flera an 400; — unidersiteternas ungdom å: derjemte ett rörligt slägie, fom hasftigt omsättes och det gör att uns der olika tider äro resurserna mycket olika. Men den faraktär wi här ofwan antydt ar alllid den samma, och den ar lika för Båda umwersitererna. Bland stycken, som i går serdeles anslogo åhörarne, woro den herrliga folfwifsan Du frisia, du sköna, du sjeuhöga Stord och Orfas marden., Ester den förunämnda hördes en lormande da capo och stycket togs om igen. Första tenoren bar hät ett folvparti, och hwad fom derwid anslog, war föredraget, hwilket uttryckte den mest warma och leswande intpiva: tion och war werkligeu briljan:t. Det öfwerskott, fom resan fan lemna, skall anwändas till studenttorpsens byagnadsfond i Upfala, der man ämnar lilsom i Lund ar upp: föra en byggnad för studentsörening. Allt fom rörer univerfiteterna, deras ungdom och inftiuts tioner, år något fom har intresse för hela lans det. Det borde derföre ligga: i sakens nalur a:t man hwar på fin ort jokze at: underslödja sångarfärdeng andamål, och at offentliga lekaler för könserter ställdes fonsenadsfritt till fåns garnas disposition samt att nan i öfrigt föfte göra de dryga kostnaderna få ringa fom möjs ligt. Måhända år det någos wäl sent, att fomma med detta förslag, enär resan år nåra sitt mål, men det kunde möjligen å nu tagas i betra ftande på de orter fom På färden från Sktane tillbafa till Upfala besöfas. Hemfärden läret, sedan först en konsert blifwit gifwen på Klampenborg och en i Ramloja, tagas öfwer Carlsfrona, Kalmar, Wisby och Stockholm. Fregatten Engenie anfrade å bärwarande redd i går, men gick, efter att härstädes ha fyllt sitt wattenförråd, genast widare nordpå. O Ö— ifr Sf Tving afgär, enl. tet. vevtill Sf. P., tll NordsAmerifa för att beskydda QO.