Helsingborgs-Posten – 15 juli 1861, sida 2

andra, som ej af samvetets påminnelser låta sig besvära?, afbrot mannen. Under nagon forevandning förde Zakrisson Magnild nt i stogan och bad henne inträda i sitt enshilia rum. pyro icke?, bad, hav innerligt, Fatt hon har några allvarsannnare forebråsiser att gora sig, — men hon har länge varit sjuk — en svaz kroppshydda talinga sinnesskaknincar. Sedan barnets dod, som inträffade i går afton, hafva många fantasier hos henne uppstigit. Det ar nagot, som hon sagt mig att hotz länge önskat bedja froken om, hvarpå hov tror att hennes lugn beror — hvad det ar vel jag ej.? Nu blef han afbinten genom lilla Annas mellankomst. hvilken helsade från mor, att sroken andtligen skulle vara god komma in till henne. nack hvarföre kan ej Gunnar låta mig ensam rå om fröken 2 vpat jag ej hora hvad du vill såga fröken ?? Nej, nej. Och den vemodiga blick, hon på honom fästade, var en varm bon att lemna dem allena. put enskilt eller många enskilta ord måste jag säga froken. Länge, länge har jag forslalt alt döden star utanfor min dörr och klappar — och det säges ju, all sinnet lider när kroppen lider — men jag tror allt att milt sinnae lede andå. Nu har jag satt det för mio, att om det funnes någon riktigt god menniska, som icke har något So! väger tungt på hennes samvete, och denna ville bedja Gud för mig, så skulie det bli bättre. — Jag har aldrig sett någon, som jag tror om så mycket godt som fröken — Säg icke säd, afbröt Magnild lisligt.