Helsingborgs-Posten – 15 juli 1861, sida 2

Fyra Ord. Svenskl Original. (Foris fr. nr 79.) nproken är sig lik; alltid lika englagod, som ej nekar att komma till den bedlrosvad är?, började hustrun, men tystnade då hen ej från Magnilds läppar hörde nägot Svar, endast låste det i hRknes ögon; sedan fortfor hon: Jag har lange varit sjuk till krohpen, men nu är jas sjuk här?, och hon förde den asmagrade handen till sitt hjerta. Jag har laugtat så obeskrillizt efter fröken. — Gunnar har väl ej?, och hon sag skarpt på sin man, bedt fröken komma hit i detta oväder.? ryet hade ej då börjat.? nränk om äskan slagit ned i båten ;? och det marmorhvita ansigtet blef ännu hvitare. Men, min vän, när Gud afvände denna olycka, hvarsore då sasthalla en sa ryslig pild 2? anmärkte hennes make. ? rylin kära, goda mor Inga?, insoll Magnild och visade på barnet i vaggan, hvarfor sörjer ni Så mycket? Kommer ni ej ihas, hvad ni sade för omkring tvenne månader sedan, alt ni ej kunde se honom utan larar, ty han skulle snart bli utan mor, OCh hu har ni honom der före er. rack, det är icke detta som djupast trycker, — jag har icke alltid varit som jag bort. I min ungdom så — ? Så var du icke sämre än mångtusende