rysvad tycker herrskapet om Magnild ? yttrade han icke utan oro; hon har företagit en lustsard på sjön i detta vackra väder. För tre qvart sedan har en af pigorna selt hennc ro ut till Löfkulla. En tolf års gosse lår ha varit har med bat och hemtat henne.? Gud, min Gud ! utbrast grefvinnan. 70, den vansinniga! (jud late henne bara med lifvet komma dit! sade fru Brandel angestfull, sa skola vi väl få benne derifran, ty un genast skicka vi häst och vagn efter henne.? pen Omma, oroande fostermodern skyndade ut. Ar det langt dit landvägen ?? frågade guvernansen. vn mil?, svarade Yngve; och en väg så förfarlig alt man knappast kan komma fram. Suslet kan omöjligen begagnas — se bara huru det stortregnuar Grefvinnan kunde knappt andas der hon lag, och afbrutna ljud tillkannagafvo att hon kampade eller rättare sagdl var nära att duka under för en stor angest. npet var vål fråga om något barmhertighetsverk, tv då skyr hon hvarken eld eller valtten,? återtog Yngve. Ja. Magnild ar ett praktexemplar af godhet och välgoraude ! beromde mamsell Koralin. Nu ålerlick grefvinnan talformägan. yfierrskapet ar du? sramstammade hon, och det grelliga blodet kom i en ännu slarkare jäsning. . vJa, fröken Magnild har haft den godheten all proponera du? Jlartha sade, upplyste Koralin, att Magnild emottog ett bref af gossen, som sorde baleu hit, och utan att säga ett ord hade