Då den lilla båten, som förde Magnild till Löfkulla, stannade vid stranden, hade ovädret hunnit sin kulminationspunkt. En bedrosvad man räckte henne hauden, for alt hjelpa henne upp i land. voch fröken kom?, sade han; hade vädret varit sådant, som det nu är, då hade vi aldrig vågat bedja fröken komma. Min hustru ar sjuk — sinnessjuk?, — och en djup genomträngande suck hördes. Det strängaspel, som inom hennes bröst rörde sig, var nära all brista. Skyndsamt sprang Magnild uppför kullen, och inom nägra minuter stod hon uti den boning, der hon var så efterlängtad, IIussadern öppnade dörren till en liten kammare, der hans hustru, halfliggande på en soffa, hade de tärlösa ögonen fästade på ett enda föremål — det i den närstående vaggan liggande liljehvita barnet, hvars ande föregaende afton blifvit upphemtad till de renas och oskyldigas hemvist. : (Forts.) ES TYRONE — —