lltlandet. I det engelska underhusets thorsdagsmöt blef lord John Russell interpellerad af sir R Peel, som önskade weta, huruledes sakern. stodo mellan Spanien ob Marocko och om de war sant, att Spanien ämnade inforporera Je tuan, mot hwilket utrikesministern förut i er depesch till enqelsta gesanden i Madrid had vurat fig derföre att det biottställde Gibraltar för fara. Telegrafen har förmålt, att lord Job derpå varade att Spanien föredrog att infor: porera Tetuan, enär Marocko ide hade uppfyllt fina förpligtelser och art England icke kunde blanda fig i den saken; men få förhåller dei fig ide. Lord John meddelade, a:t den engellka regeringen, då differenserna mellan Spanien och Marocko, i anledning af swarigheterna uppfyllandet af traftaten, fom börjat wija fig, hude erbjudit fin bemedling, och art Spanien hade mottagit tullbudet, och au ODuonnel hade örflarat, att den marockanska regeringen ide war böjd för att uppfvylla fredswilkoren, hwarfore Spanien ej hade något annat wal än att börja ett nytt krig eller oc inkorporera Tetuan. —onnel hade tillagt, au den spanma rege angen hade bestamt fig för det bestämda steget, men tillika förklarat, at den war benägen gå nn på gamla fredswilkor, derest det stod i Mus ockos makt art uppfylla dem. Lord I. Russel rodde derföre icke at man lunde belrafta den panska regeringens vbeslut fom definitivt, utan ut der war hopp om ett allmänt uppgörande. ywad den omtalade deveden till gesandten i Radrid angick, så bade den afseende på Tanger bv icke på Tetuan. Fitzgerald framholl ac egeringen protesterat mor hwarje ockuration, om kunde blotiställa Gibraltar för fara. Hartili nmarkte John Russell, av han i fitt swar ute lutande bållit fig inom det werkligen bekantas mräde och att han ej anfåg det önskligt, art ins ata fig i en diskussion om wigten af Tetuans ller något annat marokanskt områdes besinining. Det anstod ej den engelska regeringen förklara, tt Marocko ide war bundet wid wilforen i den raktat, den hade underskrifwit, och dessutom