Helsingborgs-Posten – 8 juli 1861, sida 3

NCL L—L— AIMS LIE VA BV SEDER (Jnsändt.) Hittebarn. Sisllidne lördags eftermiddag kl. omkring fyra, då gardsdrången på Stub barp, nära Grafwarne, efter am tidika med alla på gården boende bafwa en fort tid från hemmet bortowarit, återkom och sfkulle börja med iordningstallandet af en hollwagn, hörde ban ett klagande späde ljud, det han förmodade bärleda fig från ställets lille fattunge, men då unga fisfemåns snare tyst och förnöjd stod wid hans sida, föranleddes gärdsdrången att. närs mare undersoka orsaken till det fortfarande tju: Det, då han nåra fig, oredwid ladugårdsdörren, i gräset uppiackte en smutsigt bylte, pwilket wid undersökning innehöll ett, utt armodets tra: för inlindadt, pätanltgen Åyss förut sramfodt, fraskt och walskapad: slickebarn. Den stacktars mannen blef, ef underligt, helt bestört, oc börs jade ropa vå fin buftru, hwilken, ej längt ders urän lufade potatis. Hustrun fom, toa, sedan första försträckelsen gätt öfwer, barnet och saken lugnt, gifwande det lila förra all den oms wårdnad i hennes förmåga sted. Förhällandet anmäldes samma dag, få fort fig göra lät, får wäl hos kronofogden fom hos församlingene panor. Den lilla dugiiga flickan, fom fortfas rande efter omständigbeterna befinner fig utmärkt wål, döptes sistl. gärdag uti Helsingborgs fyrka, derwid erhällande namnen Emma Lovisa — det sistnämnda allerunderdänigst efter Hennes Kongl. Högbet Sesfan?. Nagon spaning på modren till barnet har, oaktadt genast gjorda sörsök, ide kunnat winnas. Misstankan hwilar på ingen i närheten boende, utan kan amagas ati den bronsliga modren är någon, då på wandring stadd qwinsperson. Allt bwad man wet, av att i Laröd, och) på wägen emellan Laröd och Stubbarp warit, samma dags middag, fom barnet fanns, synlig en cs fånd tull utfeender fattig, torfnat flådd qwinna. Samma person, eller ätminftone en med lita egenskaper, säg äfwen gårdsdrängens bustru, under det hon war sysselsati i votatiolandet, aflägona fig, fort förrän pennes man uppläckte barnet, fran deras bem, derwid tagande med hastiga steg wägen nedät skogen. För barnet wore föga lyckazatt äterfinna dess, mabända mindre härdhjertade, än i alla häns seenden olyckliga moder. Förnedrad, fattig, tros ligen utan bem och utan nåd, bar en förnvits lad moder, wäl onaturligt men måhända wåls menande lagagt siti barn t den fora allmänbec tens sköte, samedelst för Hittebarnet anropande de lyckligas wälgörenhet, de rikas understöd och allas deltagande. Eoristi ord: hwad vi haf wen gjort em af dessa minsta mina små, det hafwen ni ock gjort mig, hafwa heli wisst derwid föreswafwar benne. Lyckligt lottade! Detta wärnlösa barn flumrar nu i sin oskuldsfalla menlöshet och bimmecs lens englar tillföra bet boppet, an eder omsorg och eder wälgörenhet skall wärda dess spadasie lif och bereda def framiid en siilla, san obs märft lyda, en tjur, på tacksamhet oc) finnes: frid fig grundande, walsgneise! Ni fom kånnen den sjufwa lott, att göra godt, glömmen icke Hittevaruet. Wisserligen anse wi det utkastade barnet förs tjena allmänt medlidande och naturligtwis äfwen wara i behof af skydd och biständ, men wi funna icke annat än högligen fördömma en moders så onaturliga förhallande. Red. anm. AAAA RENA T OEI MONO DNE BES ST FAN EUIST ANNONSEN NRA FITA et åltlandet. Hwad man föruisag bar skert. Peltbertandr dagens underhus bar, enligt wärt telegram, widtagit att förelägga adressen i öfwerenssämmelse med den Deafska redak:onen och i form iom under 1790. Den österrifista regeringen par alltså wunnit seger, jastän denna år, de af synnnerlig betydelse, oh den egente iga konflikten skall forn urvua när adregen mostages. Deats fordringar äro bes ydliga nog, för att man i Wien icke fan gå n på dem, utan att någor glömma fin wårdigs