Fyra Ord. Svenskt Original. (Forts fr. nr 76.) ypet der är så grannt, sade hon småleende, vatt jag ej vet hvad jag skall säga dig igen; men inte var det svar på min fråga.? vJag kanner fröken Peringskold ännu för litet, yttrade Birger, för att kunna om henne lemna något omdöme. Men mamma har rätt, och en hög rodnad ofverdroag det mörka, manliga, uttrycksfulla anletet, )hon har ett fängslande umgängessält, -är hon, tillade han, hvad hon synes, så medger jag visst att hon är ett fenomen på denna jorden.? vack, min gosse, sade modern vekt, huru mörk blir din verld, om du i hvarenda blomma skall leta efter någon fördold, tärande mask.? njag låler blommorna vara, utan att bekymra mig om antingen de åro maskstungna eller icke. nrror du icke att lefnadsvägen skulle bli lättare och jemnare om du kundo öfvervinna denna misstro till dina medmenniskor 2? nJag är icke misstrogen?, sade han, under det att tusende veck skuggade den höga pannan; men jag kan ej rå för, alt jag tror hvad jag sett och ser.? vhyu, så väl som jag, och jag ännu mer, efter jag har en mängd år före dig, har en bitter erfarenhet af verlden och menniskorna; men undantag Gud ske lof finnas, och dessa måste vi både värdera ocherkänna. Vi behöfva ej gå längre an till kapten Brandel och hans fru.