Helsingborgs-Posten – 8 juli 1861, sida 2

du sålde ditt ur, — ditt ur, enda arfvet efter din far ...? iucke enda arfvet, mamma ! sade han med en röst så dof, alt modern spratt till; jag har ärft hans. ..? ysSluta icke — Gud, min Gud! förbarma dig öfver oss ! Och hufvudet sjönk mot hennes händer. Frukta icke mamma! Min mors bild, som jag alltid skall båra i mitt hjerta, blir den egid, som bevarar mig for — sjelfmord.? Det sista ordet hviskades fram. bDHvad menade du med arfvet?? frågade hon nästan ljudlöst. nijans dystra lynne — med den skillnad, all aldrig jag blir en religionssvärmare.? vack, Birger! till en viss grad skulle jag önska alt du vore det — icke svärmare i den mening, som man vanligtvis tar det ordet; men att din religion icke blott utgjordes af din hederskänsla; den är sträng, jag vet det — den skall bevara dig från hvarje låg handling; men ädlare blir du — lyckligare blir du? — hon talade med stigande värma, — vom ett högre ljus går upp inom-dig.? yMamma, mamma ! hvem. kan bedömma, — hvem kan dömma öfver en annans tro 2 Modern teg; mnn slutligen sade hon: vpu har, för att lindra mina bekymmer, åsamkat dig skuld; du ville betala den, — kunde icke — och vände dig derföre till Brandel med anhållan om ett lån, och han nekade dig; — lyder det ej så, hvad du nyss vägrade alt säga mig 2 vUngefär så, men icke alldeles. Jag klandrar ej kapten Brandel; ty-en hvar har rält att med sitt göra huru han behagar; men han hade kunnat hjelpa om han hade velat;