Ryra Ord. Svenskt Original. (Forts fr. nr 73.) Foljande dagen blef det besiutadt att äldsta sonen, grefve Alrik, skulie pa alerresan till sonkoping gora sin far sallskap och sedan ensam fortsatta vagen till hufvudstaden; men urefvinnan och den ofrioa familjen qvarstanna ull jultinon, da man hoppades alt kunna transportera den lorstunatende till bennes egentliga hem. Dagen till alresan var utsatt, och foregående aftonen horde grelven en temligen hard bullnivg på sin dörr. stig in bad han och Birger Löventhal ätlydde uppmaningen, Åjag bar forbludliga helsningar all framfora från min mor, borjade han, jemte vara syrenade ödmjuka tacksagelser for lanet af detta, som jag ou lar äran aterlemna. Oca han framrackte det dyrbara uret; grelven mottog det, höll det några minuter i sin hand och tycktes öfvertänka något, under det att han med harda, afmatta sier gick fram och ater. Flutligen stannade han, saSlade en nastart bomallande blick på Birger. Jaz skulle önska, mycket unska,? — nu blef rösten osäker — alt fru Loventhal beholle datta ur, som elt minne af en ungdomsvan, hvilket det tillbort.? Min mor har hunnit den ålder, då minnet oftast är en ficnde till vår lugn, hvilken helst undflys.