trolosfvade — känner du henmne? srägade han med en ihålig rost. Hon betraktade honom några minuler slillatigande, med en nästan hemsk känsla ; ty aldrig hade någon menniska forefallit henne mera lik en andeverldens innevånare än hennes bror, i denna stund. PDu tiger — du tänker troligen ut någon lögn — ett ord, som aldrig förr halkat ölver hans lappar — all pudra in mig med, — men Jag låter icke bedraga mig, jag — — mer än en gång. — Ha, ha, — du bedyrade ju att hon var död! Lugna dig, Konrad ! bad hon vekt och förde honom till soffan, sakta lade hon handen på hans panna. i vÅck, så godt det svalkar ! sade han något mildrad. i oo vvet du om hvilket ogonblick i ditt och milt lif du erinrar mig? frågade systern. vrystt — befallde han. — Såg genast hvem hon är! . bet har jag ju redan sagt dig. . om du ej bekänner att del ar hon — så går jag sjelf dit i morgon, för att få bekräftelse på det jag vet förul.? Det sker icke svarada hon varligt, vdu slipper icke in n Tror du ej alt jag kan bryta bommar och lås 20 Vill len allvarlige och sansade grefve Peringsköld, som alltid utmärkt sig genom sin jemna hållning och lugna värdighet , — vill han här på sin egendom tillställa ett spektakel, och det så godt som under sin hustrus ögon 2 Dessa ord förfelade ej sin verkan på den för andras omdömen. så skuggradde mannen. Nu blef han vek som ett barn — gret som fast och allelt barn — foll till sin systers fötter, och sade: PDora! haf medlidande med mig, säg mig sannivgen! Hvarföre ber du mig säga det, som du påstår dig veta forut ?? sade Dora till grefven, i det hon sorsokle upplyfta honom. Långsamt uppreste han sig. Jag har sett henne — jag har igenkant henne,? och nu berättade han sitt nattliga afventyr. Jag vill veta om hon hatar mig — om hon lider nöd — och hv e m hennes make var — och hvarfore hon ontagit ett lanadt namn ?? llon hatar dig icke — hennes vilkor äro ytterst knappa, hon bär icke något lånadt namny, ty hennes make hette Loventhal och var son af en bruksinspeklor i Norrland?. Hälften af hvad du nu sagt är osanning?, sade han nåstan strängt. Om du ej vill tro mig, så kan jag ej göra dervid, svarade hon kallt. Men det säger jag dig, Konrad, forsok icke att träffa henne! Han teg. Hvad skulle det tjena till 2? återtog hon. Jag måste ännu en gång sluta min ungdomsbrud i min famn.? vpu en annans make, förebrådde hon. vpem renom är allting rent, och en spolsk dragning syntes kring hans mun. ?Se icke på mig så! — jag läser?, sade han med förändrad ton, i dina blickar bittra päminnelser om min straffskyldighet. — O, detta Gyllingsnäs — det förbannade nästet — — jag skulle ända komma hit — men Dora, du vet mycket — — —. Åsynen af hennes dotter gjorde på mig ett skakade och bjertgripande intryck. — — De guldgula