Helsingborgs-Posten – 28 juni 1861, sida 2

Kom i håg att jag är herre här! ljöd grefvens lika kraftiga stamma. Fru Brandel, som befarade ett anfall af sin mans ganska heta lyune, skyndade sig alt infalla: Goda Konrad! gå tillbaka på ditt rum — jag kommer straxt efler. Nej, — du går inte ur stället, försäkrade kaptenen; hvad bror vill säga sin syster kan ske i hennes mans närvaro.? om du visste, sade Peringskold med sortviflans tan, huru upproriskt det är hår inne, han lade handen på sitt bröst, skulle du icke vara nog obarmhertig, för att vägra din hustru att uppfylla en så ringa bön. I mina oron ljöd det icke som en bön, utan som en befallning, svarade Brandel mildare, — lemna oss då och Dora skall komma.? Han återvände till sitt rum, och inom några minuters förlopp kände han sig omsluten af sin systers armar. vkonrad, hvad har händt? frågade hon bekymrad, hvad din panna bränner het — Gud låte dig ej bli sjuk ! Nu fixerade han henne skarpt. Jag fordrar sanning af dig — du skall säga mig den så, som du stode inför Gud! Hvilken är den person, Som under pseudenymen fru LOvenih a l bebor gula flygeln?? oHon är — som jag flere ganger sagt — en äf mina bästa vänner! svarade hon med stadig blick och röst. i vJa, det är sanning, alt det är en af dina bästa vänner; ty hon är — — vill du höra hvem hon är? — orden ljödo likt en andehviskning — det är — det är — Carolina Peringsköld — din brors ungdoms