Helsingborgs-Posten – 21 juni 1861, sida 2

—— ä W— — — L—v— — sorelaga en längre promenad i vagn, hade Yngve haft den djerfheten att, oaktadt Brandels varningar, inkora ett par ystra hästar, som blott tvenne gånger förut varit begagnade. Försoket misslyckades. Den eleganta berlinaron stjelpte. krossades, och grefvinnan sjelf skadade så illa sin högra fot, alt läkare från den aflägsna staden måste eslerskickas. Och nu, som oftast, fick man erfara, huru våra beräkningar stranda mot nödvändighetens lag, framkallad genom håndelsernas gång. VI. Två SJUKRUM. prag upp gardinen. Magnild! bad gresvinnan sin dotter. Här är ju så mörkt, som i ell likrum. — Ack, alt jag skulle fara hit! Bättre hade det varit, om detta inträffat i Jönköping, men der hade det icke händt. Grefvinnan Peringsköld hade nödgats intaga sängen ; den svåra plågan i foten, som var spjälad, hade förorsakat feber, och läkararen bestämdt förklarat, att hon ätminstone till julen måste qvarstanna på Gyllingsnäs. rym mamma ändå kunde vara lugnare, så blefse det battre på allt säll, tröstade henne Magnild. Huru lycklig är ej mamma, 30nförölsevis mot många andra. nrala ej om min lycka, utbrast hon häftigt. vom någon menniska blifvit pröfvad, så är det jag. Tänk dig, föreställ dig möjligheter, all jag skulle blifva — jag Nagar knappast uttala ordet — att jag skulle blifva — halt?, och hon uppgaf ett skrik. ryamma lilla! under en så skicklig läkares handledning, ha vi ej detta alt befara?. com reste i dag oeh ej återkommer förrån nästa vecka?, klagade gresvinnan.