Helsingborgs-Posten – 21 juni 1861, sida 2

— -— — — — — — — 2—2——— Men den unge medicine kandidaten 6— har ju af doktor S— blifvit undervisad huru han skall behandla foten — och han har ju jofval stanna här, så länge mamma behöfver honom. Hvilken lycka att hans foraldrar bo här i grannskapet! rJa, uti det som rörer din mor ser du rosensarger osveralli, forebrådde eretvinnan, ymen om en mygga stinger en annan, då är du färdig att rifva upp himmel och jord. Huru har du icke jemrat dig öfver det recidiv som fru Löventhal fått; doktor S— skulle ju nödvändigt ner till henne, fastän jag så väl behöfde honom.? i pvar icke hon ändå mera i behof af honom än mamma 27 när du tokig, flicka? utbrast hon häftigt; rär hon i mera behof af honom än jag? Jag var frisk och sund, och brot min fot — och hon är, om ån hela collegium medicum samlades omkring henne, hemtallen åt döden. Jag har visst ej sett henne, men Dora påstar att hon har heklik, och nya lungor kan ingen pestå henne — derför är det lika myckel om hon dör i dag eller i morgon.? Magnild svarade icke ett ord, men ett uttryck af bilter smärta uttalade sig i hennes anlete, och gresvinnan återtog: y,Nu tycker väl din far, att min sjukdom kostar så mycket, att jag ej får trymåer till till min salong.? Nu hördes dånet af en ankommande vagn, och en hastig rodnad spridde sig öfver den sjukas anlete. oo vjivem kom — det var väl icke pappa VV Och knappt voro orden uttalade förrän grefve Peringsköld, åtföljd af sin syster, inträdde i rummet. vpu här!? utropade hans maka och en tacksam känsla banade sig väg genom hennes bröst, Du har för min skull öfvervunnit div motvilja att komma till Gyllingsnäs 27 Han böjae sig ned till henne och omfamnade henne ömt. roch det kunde du tvisla på ?? sade han forebräenle. Jag hade ämnat göra doktor S— sallskap hit, men en förkylning som jag genom osorsigtighet ådragit mig, fördröjde min resa. Stackars min Ulshild! icke trodde jag, att jag i detta tillstånd skulle få återse 1 MM Derpå vände han sig till dottern med en varm faderlig omfamning. Yngves inträde gjorde ett asbrott i det började samtalet. Med dånande stämma började fadern: vpu är dig lik. Yngve! Se der hvad du gjort, der ligger din mor. Tacka Gud, att hon ej blef ihjalkrossad. Du är sannerligen ej värdig att handtera hästar. Det är icke första vagnen, som du genom dttt fördömda körande forstort — men det vore väl om ej skadan sträckt sig längre. ycke ett enda ord mer till Yngve?, förbjöd grefvinnan, så vida du ej vill alt fehern skall förvärras — det var icke hans fel. vhlvems fel var det då 2 yDet var en försynens skickelse.? vr-ar vi först göra alla möjliga därskaper skylla vi sedan på Försynen.? 8Nu hördes en lätt knackning på dörren och en len röst frågade: vpär jag kommer in? Yngve, utan att inhemta någon tillåtelse, öppnade genast, och nu steg Engelborg in, ödmjukt holsande och frågande: huru gresvinnan mådde ?