Helsingborgs-Posten – 17 juni 1861, sida 3

komma igen 2?7 tillade han med en näslan bedjande blick. Ack, så god fröken vore! Jag känner alt jag skulle finna mig väl här. Hou skyndade ut i fria rymden, för all säga ett farväl till fru Loventhal. At bedja fru Löventhal? yttrade Magnild, i det hon ödmjukt fattade hennes hand, att bedja det fru J.oventhal vihe nagon gäng visa oss den glädjen att titta till oss deruppe våga vi väl icke 2? Nej, min goda fröken Peringsköld, jag bara besvarar genom min stygga hosta, som är ett allt oharmoniskt ljud? — hon tystnade likasom hon velat estertanka något. — Skulle deremot srokens vagar någon gang leda forbi gula flygeln, så gingo det kanske an att der hvila nagragogonblick, ehuru jag visst ej hade något aft bjuda på? Nu tryckte hiaguild hennes hand och sade eldigt: ÅTank om jag tar fru Löventbal på orden 27 YJa, välkommen da! Hon ropade : Engelborg ! och stadd på sin sous arm hastade hon ned till båten. Medlemmarne af Perinssköldska familjen gingo några minuter sednare till sin båt. vpet hår var ju i sanning et rikligt ramanäfventyr, mamsell Horalin yttrade Alrik. vSkada att ej poelen var hemma. — Du ser så tankfull ut, Yngve, smålog han, i det han såg på brodern. Ögonen äro riktade åt det bla gemaket der ofvan; hvad ser du der? Jag tror du sjelf ser något, som ingen annan ser — så låter det åtminstone i anledning af dina anmärkningar öfver mig, genmålle han yresigt.