Helsingborgs-Posten – 17 juni 1861, sida 2

en frisk och ädel själ afspeglade sig i de stora, klara asursärgade ogonen. llennes väsende, enkelt, men icke usan behag, rojde en ledighet, som skulle val anstått damerna i våra salonger. — Lilla Anua, äldsta barnet, en 40 ars flicka, lofvade att blifva en lullkomlig skönhet, det svarta håret krusade sig kring en bländande hvit panna, och de våglika penslade ögonbrynen höjde sig osver ett par mörkbruna strålande ogon; kindens skära rosor erhöllo en allt starkare rodnad, när som fremmande ögon riktades åt henne. Har du några syskon, min lilla slicka ? frågade Magnild. Forlagen plockade hon sitt sorklade, lapparne rörde sig till ett svar, men orden bortdogo på desamma. nvar icke blyg du, Anna lilla! förmanade modern. Minnes du ej att pappa alltid säger, att den, som intet ondt tänker, kan se hvem som helst i ansigtet — om det än vore sjelfva kungen. rpet har pappa mycket rätt uti, uppmuntrade Magnild och drog flickan intill sig. vJag har fyra syskon, sramviskade hon. )0, jo men, vi ha många små, sade hustrun; vvi ha en gosse, 12 år gammal, som hjelper far med arbetet, en liten ljushårig, 6 års flicka, en två års gosse och en liten som ligger i linda. Två hvila i II—ps kyrkogård.? på är ni från Jönköpingstrakten, utropade Magnild lisligt. . . nja — min man är barnsodd der, och vi bodde många år nära Husqvarna bruk ; men jag är här ifrån socknen, och för några är sedan köpte min man detta ställe, som varit mina föräldrars, men han har snyggat upp