Helsingborgs-Posten – 14 juni 1861, sida 3

uifven af smidiga vackra bjorkar; sjelfva gardsplanen var omsluten afett svart stacket Tonerna afen flöjt, småltande och ljufva ljodo i deras oron. PAck, hvad är dettal utropade mamsell Koralin. Melt visst någon öfverraskuing af kaptenskan. Tror mamsell att faster blåser flöjt 2? frägade Yngve sarkaliskt Jag tror alt hon skickat någon trubadur till detta intagande stalle, anande att vi dit skulle styra vår kosa, för alt emotlaga oss.? Jag trodde?, återtog Yngve, att trubadurerna ackompanjerade sig på zittra. till sina improviserade sånger; men mamsell är troligen battre underrättad derom än jag, tilllade han i samma ton. Ået är lojtnanten till vårt sade en at roddarkarlarne, som blaser pa flöjten. Den sjuka frun tycker mycket om Zakrisson, och nu ar hon säkert der. Ser inte herrskapet, att mamsell sitter der högt uppe på kullen 27 Jo, min sann, aro de icke der. Det hår ar ju charmant, menade Alrik. hlår på Löfkulla få vi göra bekantskap med dem som bebo Gyllingsnas — emellertid är det ju ett ganska intressant äfventyr, först all träsfla på den mystiska modern med sin vackra dotter och sedan en poetisk skomakare. Ha, ha — löjtnanten måste vara forlold i stammen på något träd, efter blott löjten röjer hans härvaro (Forts. )