Helsingborgs-Posten – 14 juni 1861, sida 2

hpet är väl en gammal malrikel, menade kapten. v)et är Peringsköldska familjens genealogi. Jag kunde väl tro, att det skulle vara något dylikt? vvet du, nn vände hon sig till sin svägerska, vatt familjen hade sin tillvaro redan under Erik den lieliges tid.? Å rhet vet visst inte min hustru, iufoll kaptenen. i . 3Jo, min gubbe, det vet jag, smålog fru Dora; ty jag har hört det manga ganger af bror Konrad.? vN-å, då sortjenar du dubbelt beröm; ty d. v. s. all du finner det vara sådana barnsligheter, att du ej vill plåga din man med dem, efter du aldrig nämt det till mig. Tack, min lilla Dora, och han klappade nennes kind. Jag ber om förlåtelse, svarade grefrinnan spetsigt, att jag har händelsevis haft et yttrande, som plågat svåger. rpersor behöfs alls ingen ursakt. Ått höra sådana ord utgå från ssvaågerskans lappar. plågar mig visst icke, utan är tvärtom ganska roligt, men om min hustru fäste vigt vid elt sådant lekverk, skulle det icke roa mig. Jag kunde svara mycket, om jag ville, yttrade grefvinnan, blossande af vrede, rmen min känsla sor der passande har lärt mig när jag bör tiga eller tala.? Jag tackar öodmjukast, svarade kaptenen, bugande sig, jag förstod piken och håller den till godo. — Hvad är det som hr grefven och underlöjtnanten med så intresserade blickar betraktar — har dusvan flugit ur boet?? Jag Yngve ro Jag u den som gudens fi PDet v lilla !? sa Kapten och rikta )Jo, jo sann stå liksom o Se di mor vid det icke Jo, dt kaptenen det är ir i sommar Jag u fru Bran till sjös, Det s gaf YngvDet t mälte fri kring he lilla fam Likvi jag, alt I och ods! ligare ki ville förs dystra, Vi äl klagade Tala — hvad Kunnen