brollsstölder, nemligen först på ett bondssälle wid wägen mellan Marflunda och Elmbults gästgif. waregårdar, der ban tillgrep mat och Fläder, de fednare att utbyta mot fin sängdrägi; dernäs: på Did bruf, få vå faptensboftället Skatlelöf, widare å Bruzabolms bruk, å såteriegendomen Ribbingsbof i Östergötland, ett bondbemman! närheten af Qwille pappersbruk i Jönföpings lån och slulligen vå Troledo inom sisnämnde lån. Sedan han efter utförandet af dessa brage der uppehållit fig någon tid bos sörre sästningsfången Iwar, boende i Alsbeda socen, och hos honom i försvar devonerat fyra guldur, tvenne lobafspipor och diverse flädegperfedlar, tillgripna wid de här omnämnda inbrotten, begaf ban fig öfwer Helsingborg till Köpenhamn, dit ban med något mer än 1,000 rer imt på fickan ans lände dagen före julafton och dertfrån ban ams nade med förfta lägenbet begtl:va fig till Ames rika. Penningarne förwexlade ban nu i danstt mynt, lemnade fin wärd 101dr i förskott på mat och logis, förwarade 800 ror i en mindre plänbof, den han ständigt bar i bröstickan, och inneslöt, efter komyletteringen af sin garderob, den lilla äterstoden, utgörande flingande mynt, i en portmonnå, till bwars förwaringoställe en annan ficka utsägs. En afton under julbelgen mötte ban på gatan en elegant klådd dam, som belt artigt inbjöd honom att göra sig sällskap till hennes bostad. Lockelserna af en sädan siren funde han ej mosstä. Han antog således invis tationen od) tillbragte ett par timmar hos den: na fin nya befanskap. Under bemgåendet bes sölte han en ölstaga, intog der någon för friffs ning od) wandrade utan widare åfwentor ull fört logis, der han wid afklädningen saknade sin — plianbok. Skyndsamt begaf Han fig ut att uppföfa der fruntimmer, pod bwilket ban med allt skäl trodde fig ba förlorat de 800 ror plaånboken innehöll; men obekant som han war med lokalerna inem den danska hufwudstaden lyckades han ej i sina forskningar få reda på hwarken gatan eller huset, der han innewarit. Plötsligen blottad på en ganska ansenlig reds fassa, gjorde han flera frufitlösa försök at tafs fa fig arbete. Sedan skiljemyntskassan fams manfmält till 18 cor, och enår han ide wåpas de begå stold i Köpenhamn, der politen är för dugli3, återwånde han den 29 januari öf wer Helsingborg till Swerge och war På wän till wännen Jwar i Alsheda, då han den 15 februari blef gripen. — Jaom fångelfet år W. Andersson ett mönster af Hillhet och ordentlig: het och ger aldrig anledning till några anmärts ningar. Till fin förta stöld förleddes han wid 17 årg ålder af en gammal inpiskad tjuf, wid namn Bruhn, från Göteryds socken och förvar rades då en längre tid under pågående ransakningar i det då befintliga gemenfambesfångel fet härstädes, der han i egentlig mening inwigdes till brottet. Mera an en gång har han förfåfrat fängelsedirektören att, om cellivftemer warit hår infördt wid tiden för hans första förbrytelse, han aldrig skolat återfalla i den synd, för hwilken han uu pliftar. — Hos Iwar har wederbörande kronobetjening anställt vili: tation efter den ofwan upvgifna depositionen. Den hade han emedlertid, sannolllt uppffråmd wid underrättelsen om fin medbrottslings håfs tande, förftårt att undangömma, hwaremot han för innehafwande af annat tjufgods togs i förwar och lärer nu derföre undergå straffarbele i Jönköpings cellfängelse. (W. B.) Från Gefle skrifwes: Man bör fe tiflighes ten och rörelsen i wär hamn för närwarande för att funna göra fig ett begrep derom. Jag will ej äberopa endast min, utan andras erfar renhet, då jag säger, att ide i mannaminne en sädan rörelse här vå en gång warit foncentres rad fom under detta ärs maj månad, bwaruns der ide mindre än 150 fartyg, förre och mine dre, har intlarerat. Jernwägen, den af måns ga älven i elaf mening taftade, bidrager ide få litet till denna rårelse, dels derigenom, att den dragit Dalarnes hela importetrofif hit till Gefle, dels genom den högst betydliga fågmerkås afwerkning, fom på jernwägen hifföres uppifrän oc) utan den ide funnes till. Utlandet. En depesch från swenska utvifesminiftern grefwe Madderström till Swerges gesandt i London grefwe Platen, år daterad den 29 maj 1860 och lyder fom följer : Serr grefwe, det år of bekant, att danska regeringen hänledt Hennes Storbritanniska Mar jeftäts uppmärksamhet på förhandlingarne nyligen i preussiska kamrarne angående förbåls landet mellan Danmark och Tyskland, och fers deles på de ordalag hwari preussiske utrikesministern uttryckt sig om en förment rått för Tyskland an inblanda fig i ordnandet af ber tigdömet Sleswigs administrativa förhållanden. Då danska regeringen med fusthet, men äfwen med moderation, protesterat emot dessa oberåt: tigade fordringar, behöfwer jag ide inläta mig på hufwudfrågan, få mycket mindre, fom denna ofta warit omrörd i de meddelanden, fom blifs wit gjorda härifrån till kongl. gefandiffapet i London under loppet af fjorton år, hwarunder denna oenighet mellan Danmark och tyska förs bundet hållit i. Jag behöfwer derföre nu blott nämna och uppdraga åt er, hr grefwe, Att för engelska regeringen utweckla, an fonung Cael den s5:des Äsigter och känslot med hansyn till denna sak äro alldeles desamma fom de, hwilka hans fader lagt i dagen, och att H. M:i ämne nar följa den volitif, som hans företrädare företecknat honom, Jag får derföre på H. Mid speciclla Uppdrag anmoda er, au hos H. Bri: tiska Maj:is regering warmt understödja hwarje steg af fabinettet i Köpenhamn, att jätta sig emot de tyska makternas anspråk och erötringis planer. Som rätiesnöre för der språf ni bör föra will jag blott hånwisa er till min devesch af oftober 1858. Ställningen år ånnu oförs åndrad, med undantag att den blifwit än mera allwarlig derigenom Al Preuåsen och Tyskland öpp.t framställt pretemioner på Sleswig. Jag fan upprepa för er hwad jag då fade. Detta hertigdöme är och bör betraftas fom stående alldeles utom det tyska forbundets lompetens. Hwarje inblandning i dena bertigdömes inre angelägenheter år efter wår åfint en etillärlig ins blandning af en fremmande maft och fom strider icke blott mot folkrätten utan octså mot det norra Guropas heligaste intressen. Wi funna ide mera nu än wid stridens början gifwa wårt samtucke till ett eröfringsfrig fån Tysklands sida, och wi äro fast öfwertygade om, att Stor: britannien ide heller skall åse en sädant med lifs giltiga blicar. Uppiarhållandet af den danska monärfiens integritet, fom år garanterad ar Cus ropas största makter och fom är ett hufwudelement i den europeiska jemnwigten, fan ide fåt: tas på spel med mindre ån att det lifligt och fänbart berör of. Jag har redan underrättat er om, till hwilka allwarsamma beslut en fådan eventualitet skulle funna föra oss; men långt ifrån att önska den år det wår mest uppriftiga önskan, att den må kunna undgäs och att wårt goda förhållande till Tyskland må funna bes waras. För att uppnå detta få högst önskliga refultat, tro wi oss böra ännu en gång håns wända H. Britiffa Maj:ts regerings uppmårfs famber vå hänsigismessigheten, ia nödmwåndigs beten af art söka aflägsna de faror, fom ånyv hota norden, genom att anwända fit inflytande hos wederbörande makter ob framförallt Preuss fen, för att förmå denna makt att afftå ifrån ett handlingssätt, fom ide fan blinva annat än olycksbringande. Utta:a er Oppet härom för ford Russell och utweckla, hwila allwarliga farhägor H. M. konungens regering hyser och för hwilta wi fmickra of att engelsta Ugerlugen ide sfall wara lifgiltig. Ni, fan ocsä för: säkra, art wi samtidigt oaflätligen tillstyrfa danska regeringen att wisa den största moderation; wi ha anledning att tro, art den Ar vår felfatt med att utarbeta ett förslag, som. man hoppas det, kunde tillfredsställa de olifa intres: sena och winna bifall i monarkiens serskilda previnfer. . Wi bafwa genom eelegrammer erbällit den sorgliga nybeten att Cavour aflidtt den 6 d:s, vå morgonen. Cavour (Camillo grefwe von) fördes 1809 i Turm, bwarest bans fader per nom fpefutationer I foonnmälebandvet förvärf: wade fig stor förmögenber och erhöll federmera af tonungen Albert grefwetiteln. Camillo Cars vour blef offentligen bekant 1847, då ven polis tiffa reformepoquen började, t tet han, grefwe Balbo m. MM, började med det konstitutionella bladet vforgimento och vafwudsakligen medwerkade till den nationalefonomiffa afdelnin. pen i denna journal, i frihandelssostemets anda. Såsom teruterad ullbörde ban, 1849, ven fans fade opvofittonen. Efter bandela: och agriful: lurministern, Sanmta-Rofa, blef ban dennes efters trädare, och öfwertog dessutom ledninaen i fir nansminineriet nus I början af år 1853. Så fom bandelsmmister bar Cavour funnit en stark opposition t parlamemtet, icke derföre, att de under honom stivpulerade bandelsfonventioner med England, Belgien och Frankrike o. s. w. bwilade vå en tU fribandelssysemet fig närs mante bafis, utan emedan de inromde större fördelar år utläntska stater än åt Sardinien, od) bryta emot reciprocitetsvrincipen. Såsom fis naneminisker, bar ban förföft realera de genom friget med Ouerrike förstörda finanserna. Ått återbuinga bans fäderneeland till lif, war Ten nfwudlanke, bwuten ban fullföljde till fin dödsdag med en energi och en fassbet, att nvare tider icke bar något tyldkt att urvwisa. Han är ben ende man som, i nvare tiden, man fun: nat nämna femte Napoleon oc lansle den ende som förmått begränsa bonom — ett sörre ber rom, säget Berl. Ti, fan man icke gifwa en numdens polinfer. Viccamiral Roichard Dundas, en af de Pug: ligane enaetffa fisorficerare, bar aflidit i en aster af 59 år. Drouiningen af Spanicn bar nedkommit med en dotter. Den aflidne stälbålaren, furst Gortscbakoffs ne blifwer, sedan den bögtwliga bisättningen egt rum, förer öfwer Triest ull Sebastopol, för att, efter den aflidnes önstan, jordas wid sidan af hans der hwilande wapenbröder. Kejsaren har dertill bewiljat 50,000 rubler. Stateministern v. Somerling har i det öftere rifista underbuset, den 5, förklarat, att regerins gen i kompetenofragan betraftade de der faftisst församlade medlemmar af riksrädet, såsom yvrifsråd i en inskränktare bemårtelfe, Man tror, att förklaringen är framtallad i anledning af utgången af voteringen i Pesty, fom regerins gen förut haft en aning om, od) att ministeriet bar salert hopp om att komma till enigbet med det Deakska partiet genom tillbjelp af de förut Omnåmnda upa medgifwande. Dronming Victoria säges tiva af en finnesds fjufdom, fom sednare tiden ajort siora framsteg. Riskilliga franska od) tyska uimärfta läkare äro fallade till London, hwarest en fonsulation skall ega rum. Såsom en af deltagarna namnes ten berömde preussisle diagnostikern. Dr Ssönlein. Krafauerbladet Gzas, of den 5 dennes, will weta, att pafwen bar afslagit kcjsarens af Nyks tand i en egenbändig ffrihvelfe sramällda bes garan, om utfärdandet af ett bref, i anledning af den polska demonstrationen, och ytterligare hotat fejsaren med Guds itraff for sörföljelse mot den christna kyrkan och utgjutandet af wärns lost blod. Biadet tror, art baron Kisfeleff, i anledning bäraf, möjligen skall bliswa ålerfallad från fin gesandikapopo i Rom. Det beter, att ven befante grefwe MurawieffAmurski nämnes såsom den egentlige cventuelle stathållaren i konungariket Polen, och att krigsministern Suchozanctt skall blo:t imieremistiskt öf: wertaga stäthallareskapet i Polen. Danmark, Köpenhamn d. 8. I går afton afreste H. M. Konungen med gemål och svu vå fernwås gen med ertrotratrain till Korsör. På bangärs den emottogs H. M. af H. K. H. ortyrinfen, Ö. H. Prins Fredrik of Hcesen, samtlige mi nistrarne, äfven en mängd andra civila och militära embetsmän hade infunnit fia. Frankrike. Varis d. 7 juni. J går hafwa de lags liga förhandlingarne börjat i Mireska angelägenheten. Meres befann sig alldeles ensam på de anklagades bänk. Till advofat hade Mires antagit Matthieu, fom bilrädes ar Plocque m. sl. advokater. En protest framlades att hans kliemter icke fått del af den anklagades papper, hwilfa woro för hans förswar erforderliga. Den kejserlige advokaten, Lenard, motsatte sig dessa anspräf och presidenten afslog ofter fort öfwerläggning anhållan om delgifwandet af dessa handlingar. Målet skulle om iwå weckor åter förekomma. Jtalien. (K. 3.) Turin den 7 Juni Dexvuterade fammaren öppnades i går, under tydliga tecken rill allmän sorg. Presidenten talade ned rörd stämma: Jag bar en foratig pligt att uppe fyila, genom att meddela kammaren den bedröf: liga underrättelsen om grefwe Cavours död. Jag hyer den öfwertygelsen, art jag uttalor hwad wi alla fänna, när jag förklarar, an tenne utmärkte slatamans död är en olocka för fåderneslandet. Genom fin själs och wiljofraft bar ban under de swäraste omständigheter giort Italien fora tjenster, oc) han mar den som kunde sätta kronan på wara gemensamma förboppmngar och önslningar. Jtatian måte