Fyra Ord. Svenskt Original. (Forts fe. nr 65.) llan lutade sig mot hennes bröst, och när han upplyfte hufvudet runno tararne strida utför hans anlete. vja, jag är sjelsvisk och brottslig, tillade han. v-ej, Birger,? afbrot modern, kallar du dig sjelfvisk, som uppostrar så mycket, mycket, för din mor och din syster ? rjag kan aldrig göra något 0 fler för mamma, ty det mamma kallar så, är den enda glädje, jag i lifvet smakat, svarade han med bruten röst; men jag är sjelfvisk och prottslig, då jag så varmt, så innerligt beder Gud, att mamma skall få iefva, Som jag ingen glädje har all bjuda. — Jag tycker alt mamma varit bällre under sommarmånadernav. fortfor han, liksom han velat trösta sig sjels. v)a, det har jag visst varit, men -—? Oroligt såg han upp till henne och upprepade ordet: vyyen? — Hvad menar mamma 20 vau jag bär dödsorsaken häro, och hon lade banden på sill bröst. llan bleknade men sade icke ord. vjag har lidit mycket, fortfor hon, voch är nöjd att lägga mitt hufvud ned när som helst; men ännu är jag ej nog stark, ej nog undergifven, för alt icke känna bitter smärta, vid tanken på dig och din stackars syster, — i pekuniärt afseende kan jag ej göra — in