Helsingborgs-Posten – 7 juni 1861, sida 3

gesfär af samma beskaffenhet som korthusen, hvilka barnen bygga upp: vid sorsta vindkasi ramla de. — Men, säg mig, hvad du tyckte om unga fröken Peringskold.? ON Hon ar utmärkt vacker, svarade han otvunget, och har ett enkelt, behagligt vasende. Gud vet huru en dotter kan bli så olik sin mor 2 JO, när dottern icke ar uppfostrad hos modern, så kan det latt hända. — Men, Birger, vi skola orda litet om din ekonomiska ställning. Nu hoppas jag du ar skuldfri genom penningarne du erhöll af li. 7 Ja, mamma, for närvarande ar jag skuldfri?, svarade han dystert. Men det kan icke hafva bestånd, — ja, jag vet, alt 200 rår banko i lön ar högst olillruckligt — och — och, hon sväsde tåren och sucken, som lesvande kan jag ingenting gora, och enter min dod blir det beller ingenting for mina stackars barn.? Nu hördes pa afstånd en gladtig säng. Det är Engelborg, sade Birger. Obeeripligt, alt hon kan vara så glad; — hon ar likvisst sexton år och bor kunna inse, att värl närvarande lif icke är något EIOradon. Om du alskar mig, Birger, och det vet jag all du gor, tillade hon ömt, sa stör du icke hennes sköna barndomssfrid?. Jag vill ej göra det, men mot min vilja undsalla mig ofta ultryck, som jag sedan angrar. Vore det icke så godt, sade han bittert leende, att jag vore dofstum — och jag slosar anda icke med mina ord.? Nu öppnade hon sin famn. Om du visste hvad jag lider, när jag ser din återhållna, men djupa smårta.? (Forss5