tillred din krona! Dufvan försvann, en chör af englaröster hördes, och plötsligt såg hon sig förflyttad till en stor skog, der hon vandrade länge och ensam. Slutligen mötte hon en liten vacker gosse, hvilken hon tilltalade med dessa ord: nylitt barn, jaz har gålt vilse här, kan du visa mig tillbaka till Gyllingsnäs ?7 Ja, det kan jag, men Gyilingsnäs är ej något lyckosamt ställe — ingen trefnad blir der all förvånta förrän jag längt härefter blir dess regem.? yDu 2 återt)g hon. Ja, just jag — fast jag nu ser liten och obetydlig ut. Ått någöl besynnerligt är förenadt med Gyllingsnäs, tror jag alldeles; ty jag hade nyss en underbar syn.? vJag såg detsamma som du ; det var jag som skickade dufvan till dig.? npå far du säga mig ,,hv.e m det var, som skulle komma? och hvar ,, kronan? är som jag skulle reda till 2? rlanan du får kronan, måste du först taga den här kransen.? ? yjjan räckte henne en törnekrans, men bland törnena framskymtade en och aunan rosenknopp. vÅan du ej? — bad hon — följa mig ur skogen, så all jag kommer på ratt stråt igen?, njyn är icke — kommer aldrig på orätt strål? vpyina ord äro så mystiska — hvem skulle komma ...? ålertog hon. vyet är min hemlighet.? ysvem är du då ?? Jag är det tillkommande, som antagil bilden af ett barn. Hon vaknade och en qvinnogestalt salt