Fyra Ord. Svenskt Original. (Forts. fr. ar 63.) II. NATTEN. Ungdomen och oskulden slumra snart bort från betraklelserna och sorgerna, de sednare ha icke ännu tranat nog djupt in i hjertat, för att förjaga nattens ro; hoppet har då en söfvande vallmokrans att räcka den i lidandet nyss invigde, som icke anar mojligheten, att hela lifvet någongang kan blifva en mörk natt, utan dagning. Magnild, som för ögonblicket kände sig lycklig genom sammanträffandet med h e un e, som hon mest alskade på jorden, glömde nu den besvärliga friaren och allt annat bittert, som tryckt henne, och insomnade lugnt på sitt fridfulla läger samt infördes snart i drömmarnes verld. Hon tyckte sig vara i sörmaket med gyllenladerstapeterna (som vi redan omnamnt); en stor samling. af for henne osedda personer var der, och framfor tvenne grannt ulsirade pallar stod en prestman i full skrud, med den uppslagna handboken i sina händer, likasom han väntat på ett brudpar ; men hon såg hvarken brud eller brudgumme. Hastigt sänkte sig en dufva, som i nåbbet höll en myrtenqvist, ned på hennes axel; sakta förde hon undan qvisten, hvilken var omlindad med en rtosenröd pappersremsa, och på denna stodo dessa ord skrifna: Han kommer —