Helsingborgs-Posten – 31 maj 1861, sida 3

lande och taga henne till sig; efter hvad man berättat mig, så skola de, som komma till honom, må allra bäst? Fru Brandel såg på honom ogillande, och kaptenen sade: Jag skall berätta dig, att hvarken här i huset eller har på orten hafva vi annu hunnit blifva nog moderniserade för att göra var Herre till föremal för vårt skämt. Magnild, som fruktade att hennes hror skulle insalla med nägot opassande svar, sade hastigt: Hvad fru Löventhal i olyckan är lycklig, som kommit i fasters närhet — jag vet af gammalt huru öm faster år mot sjuka?. Faster är öm och god mot alla? genmälte kaptenen, i det han med en nästan ungdomlig blick betraktade sin anmma. sion har minsann inte många sina likar. luse så far du saga, min gubbe lille, motsade hon vänligt. Får jag inte??? — jag hade lust att se hvem som kan hindra mig? och han tryckte en kyss på hennes vissnade kind. Hvad sager ni, mina ungherrar, om jag omtalar for er, att jag efter 25 års sammanlefnad älskar min nu 50-åriga hustru lika varmt, som jag på min bröllopsdag älskade min brud ?? Gud vare oss nädig, afbrot mamsell Koralin. Är inte grefvinnan eller nädig frun — Jag vet into hvad jag får säga... Untetdera, kära mamsell. Min hustru kallas rätt och slätt fru Brandel. PAr inte fru Brandel mer än 50 år ?7 ätertog den lilla guvernanten. Nej, mamsell lilla, svarar hon småleende. (Foris.) ——04 —