Helsingborgs-Posten – 31 maj 1861, sida 3

Patt jag icke beböfver vara der, som jag skulle upphora all anse mig som en fri man. Finnes här trefliga grannskap 2? frågade grefve Alarik. )Åh ja,? svarade kaptenen, visst inte hofsolk, men ganska goda och hederliga menniskor. Ungherrarne kunna roa sig med jagt och fiske, och dessutom ha vi derborta? — han visade med handen på gula flygeln — ren rätt vacker ros. Fru Löventhal har således en dotter ? afbröt Alarik. vJa, det har hon, men det förefaller mig som både moder och broder skulle vara ganska svartsjuka om sin lilla klenod; men någon gång skola vi vål locka upp henne hit, tilllade han med skalmska ogankast. Ar hon ej angenamare än brodern, vär nye kamrat? — infaller Yngve — så afstar jag för min del rått gerna från den aran att fa utgöra hennes sällskap ? Under detta lilla samtal hade ett och annat moln svåfvat öfver mamsell Koralins panna, då gresvinnan sragar: vFru Joventhal ar ju en gammal bekant till herrskapet ? v)n. h o n år visst en g a mam all bekanto svarade sru Dora med stark tonvigt. sja var ju hennes ankomst hit ratt angenäm for dig 2 vJag fruktar att jag icke länge får behålla henne.? vHuru så ? Hon insjuknade i våras straxt efter sin flyttning i svår brostseber, och sedermera har bröstet varit hårdt angripet — hon har visst hektik. Faster menar säledes, yttrade grefve Alanik, )att vår herre ämnar göra sin rätt gal