maket; gå nu, gumma lilla, och pussla om henne; jag skall allt skota om Magnild.? Ja, det tror jag dig nog om), svarade hustrun, i det hon småleende aftorkade gladjetårarne. Du forstår dig allt på att stalla vål till för dig. vid sin farbrors arm besteg Magnild den långa trappan, hvilken leder upp till en stor förstuga, ljus och glad, vidare genomgingo de en stor sal, hvars tapeter, målade med jagtstycken, häntyda på fordna tiders foräldrade smak, och sedan de genomvandrat ännu tvenne rum, kommo de slutligen i ett formak med gyllenläderstapeter, der grefvinnan redan vid sin svägerskas sida tagit plats i den stora, gammaldags soffan. De unga herrarne samt guvernanten och lilla Cornelia hade slagit sig ned vid de oppnade sonstern, en hvaraf dem anställande sina serskilta betraktelser ofver de nya föremålen för deras uppmärksamhet. Svågerskan skall veta, började kapten Brandel, att vi i afton fira en riktig högsommarsqvåll, som få omfamna det här kära barnet — han visar på Magnild — voch sedan första gången efter vår hemkomst ega vi glädjen att välkomna svägerskan i det hem, som egentligen är hennes. — Förlåt alt jag började med dottren, Jag borde väl nämut svägerskan forst; men jag är en enkel, rått fram soldat, som ej förstår annat språk än hjertats, och hvad det tyst berättar för mig sjelf, det talar jag högt om för hvem som höra det.? Jag är svåger mycket förbunden, äfvensom Dora, för all godhet mot Magnhild; men hvad mig sjelf beträffar, har jag inga pretentioner,? tillade hon med ett illa doldt