Helsingborgs-Posten – 31 maj 1861, sida 2

for alla andra. Af de många barn, som voro frukterna af hans, visst icke lyckliga, aktenskap, lefde endast tvenne söner och tvenne döttrar. Magnild, minst älskad af sin mor, men mest af sin far, var uppfostad utom soraldrabemmet. Naär grefven varseblef den köld och hårdhet, med hvilken modern bemötte hans älskling, beslöt han att till sin enda syster, gill med kapten Brandel (vid tiden för vår berättelses början, sedan två år förvaltare af Gyllingsnäs) anförtro den ättaåriga flickan. Vid aderton års ålder återkom hon till hemmet, då en syster, två år äldre an hon, nyss förut aflidit, och knappast hade hon varit der några månader, sorrän en yngre, vid fyllda femton år, for bort samma väg. Uppfostrad i er helt annan anda, än den som inom hennes föräldrahem var rådande, kunde icke, oaktadt Magnilds varmaste vilja, det fremmande förhållande förärdras, som fortfarande egde rum mellan mor och dotter. For öfrigt är det icke vår mening, alt börja vär berättelse med några biografiska auteckningar ofver de personer, som i densamma komma att uppträda, utan önska vi oss endast formåga att, genom ett klart och askådligt framstållande af deras handlingar och serskilta karakterer, kunna göra läsaren — hvars tålamod vid ödmjukt ulbedja oss — förtrolig med såväl deras yttre som inre verld. II. FIDLLKOMMISSET. Djupt in uti Smalands skogsbyggd, på ett, i en med lofbevaxsa stränder bekransad sjö, utskjutande näs, höjer sig ett ståtligt herresäte, som med sina höga, i antik stil byggda torn liknar ett slott. Meu det är ingen väl