Helsingborgs-Posten – 31 maj 1861, sida 2

Men om pappa faller ifrån före dig, så tar du väl ändå., skräpet? tillgodo, och osver de vanligtvis så milda dragen smög sig ett sarkastiskt leende. yJa, det tror jag väl.? Efter ett litet uppehåll återtog han: lerren vet hvad jag skall fördrifva tiden med derborta, och med handen visade han på sin blifvande egendom. Skada att icke faster har några döttrar, som man kunde sälla myror i hufvudet på, — du vet icke om fru Lövendal eller J.öventhal, eller hvad s—nmn hon heter, om hon har några döttrar.? )Nej, det känner jag icke.? Men att hon har en son, det vet du, svarade han skämtsamt. Nu hade man hunnit den vackra präktiga lindalleen och inom några minuter stannade båda vagnarne utanför träpalatset. Med nyfikna blickar ser Magnild sig omkring; hon hade blott on enda gång besökt detta ställe, och var då så späd, att det helt och hållet försvunnit ur hennes minne; men huru klappar icke hennes hjerta af fröjd när den kara fostermodern, ifrån landåen, hastigt ilar till hennes vagn och utsträcker sina armar, längtande att gifva henne välkomsthelsningen.? PLåt mig då få komma ut! ropade Magnild, i det hon häftigt räcker hufvudet framom brodern och nästan kastar sig ur vagnen. Så har jag dig då ändtligen här, min kära, kära flicka. Och moderligt och hjertligt slöt fru Brandel den älskade fosterdottern till sitt bröst. : vhlör ni då intet, ser ni då intet 2? uppropade en djup basröst, och ett par starka armar skilja de båda qvinnorna från hvarandra, Svägerskan sitter redan i stora sör