mycket högmodigare än jag; ty du må säga eller tanka hvad du vill, så är jag ändå den allraminst högmodiga menniska på jorden — och alla prisa mig för min nedlåtenhet och mitt humana sält alt vara — men jag eger takt och sjelfkänsla.? Nu inträda grefve Peringsköld och hans son. ?Välkommen min Yngve — tusen gånger välkommen ! i Och de moderliga armarne öppnas för den hemkomne gunstlingen, hvilken tyckes vara något besvärad af den häftiga omfamning som han knappast återgifver. )Ivar har du gjort al din vagn, Yngve 27 frågade sadren. v)en står på Barnarps gästgifvaregård.? Saå, — den är väl sönderkord.? vJa, så var händelsen, svarar han temligen otvunget. vom du vill ha en ny, så får du sjell bestå dig den, återtog sadren stråft. PDet blir en julklapp, eller huru, pappa lilla ?? frågar modern i det hon smekande lägger handen på sin mans skuldra. Nej, min kära Ulfhild, deruti bedrar du dig högeligen. — livad nytt från mötet? Åh, ingenting stort.? Nu höras sakta fruntimmerssteg, dörren öppnas och en ung vacker flicka stiger in, under att det grefliga parets yngsta dotter . inspringer framom henne och kastar armarne om den nyss anlände broderns hals. Den unga grefven, som denna afton icke just tycktes serdeles trakterad af karesser, svarar tvärt: Kära Cornelia, kläm inte ihjäl mig. Så, så, mitt hjerta lilla?, infaller modern, pesvära inte bror. Kom till mig.? Och efterkommande moderns uppmaning, ,