Helsingborgs-Posten – 22 maj 1861, sida 2

sådana böcker, som antingen kunde un dervisa eller trösta. Den hulda var aneclagen att skrifsåttet skulle vara lätt och vackert samt klart och tydligt. ilistorien, någon resebeskrifning, ibland en roman, der moralen var r en och sann, voro de böcker, som man begagnade inom den lilla kretsen. I religiösa ämnen talade fru M. ofta och mycket, men vände sig merendels till Hva, och sökte att för sina flickor tramställa laran i dess enkelhet, sanning och skönhet, Tåligt afbidade man vinterns försvinnande. Når våren kom med sina purpurskyar, sängsoglar och blommor, foretog fru M. en resa först till Stockholm, der hon förde sina flickor öfver allt, der deras intresse kunde vackas genom naturen, konsten och sosterlandskarleken. Sedan besökte man den gamla universiletsstaden. Efter återkomsten till Stockholm roade man sig med en sjöresa till Gripsholm, besökte åtskilliga af Sodermanlands vackraste trakter, och när man slutligen efter två månaders bortovaro återvände till det vackra Grimsbo, utropade Hilma för första gången i sitt lif: här år skönt, här är herrvligt! : Rita af detta ställe, bad hennes moster, ?så får jag elt kärt minne af dig.? Nu mulnade hennes blick. ÅJåag ritar aldrig mera.? vhet vore orätt af dig, derför har du bestämdt fallenhet, och de gåfvor, man fått af Gud bör man aldrig vårdslösa; den som har godt minne, och hvars håg ligger åt språkkunskapen, bör vissticke försumma den, utan lära sig så många språk som tillfället medgifver. Samma förhållande är det med musik. Det är ej tänkbart att en menniska skalllära allt, en hvar gånge sin af Gud utstakade väg.